Dagens cykelrunda skulle kunna klassas som fusk. Från A-B med hejdlöst skånsk medvind. Johaugs ljuskäglor har inte en chans i jämförelse…
Det går så fort att jag knappt behöver trampa. Men så tänker att jag borde trampa för att få lite träning när jag ändå bytt om. Och när jag trampar går det så fort att jag blir farträdd. Det kittlar i magen som värsta karusellen. Missar jag en grop i asfalten kommer jag att flyga långt…
Så jag börjar drömma om uppförsbackar. Så jag ska slippa åka så fort. Men när de väl kommer är de slut. Två tramptag så är jag uppe.
En helt crazy upplevelse. Helt i linje med Broloppet 2010. Där jag gjorde mitt all time halvmarapers men aldrig har räknat det….
2 Kommentarer
ingmarie Nilsson
14 juni, 2020 kl 20:34Du är så modig! Jag hade garanterat bromsat….
Anna
16 juni, 2020 kl 15:27Hihi, nej jag är en riktig fegis :D