Skåneleden 2020

SL1 Båstad-Torekov, andra vägen…

Mellan Båstad och Torekov kan man ta sig på två olika delar av Skåneleden och den ena skrev jag om igår. Idag tar vi oss an dag 2. Den norra sträckningen, förbi Hovs hallar.

skåneleden

Eftersom det är vardag kan vi ta bussen mellan Torekov och Båstad. Den tar 53 minuter, och därmed 3 minuter längre än cykelturen dagen innan. Men vi slapp i alla fall komma svettiga till vår frukost på Bakeriet i Båstad. Vi har varit inne dagen innan för att försäkra oss om tillgången på mackor, och när vi undrade över havremjölken lovade hon att köpa till oss. Vilken stjärna!  Dagen startar alltså med frukost del 2 på uteservering innan vi ger oss av.

bakeriet

Sen bär det uppåt. Först på en smal men oväntat trafikerad asfaltväg och sedan vidare på de mjukaste stigar. Genom den mest fantastiska skog låter vi mjölksyran stumna våra ben. Vågar inte ens tänka på hur det känns att springa här men konstaterar att det åtminstone för ultralöpare är självaste definitionen av GÅ-BACKE vi befinner oss i. Alla uppförsbackars belöning stavas utsikt och vi kan se till både Kullaberg, Hallands Väderö och Halmstad beroende på vilken backe vi precis bemästrat. De efterföljande nerförsbackarna kan dock inte klassas som belöning. Det är trixig terräng och jag tar mig knappt ner. Speciellt när man har två kilometer till lunch och har en hungernivå högre än Eiffeltornet. DÅ går kilometerna sakta.

Vi har som idé att luncha vid Hovs hallar men Fredrik knäcker den smarta idén att pausa en kilometer innan. Vi går av stigen och klättrar ner ett par meter för att undkomma vinden.  Där sitter vi helt ensamma och tittar ut över havet. På båtarna som passerar medan vi njuter av maten. I lugn och ro, helt ovetande om den proppfulla parkering som finns bara en liten bit längre fram…

Parkeringen i Hovshallar ser ut som Ullared på rea. Det är tjockt med folk, och ett par kilometer på vardera sida om parkeringen passerar vi fler klämdagsflanörer än får.  Sen återgår vi till vår ensamma tillvaro igen. Och tar oss an den kopiösa mängd stenar som ska följa oss hela vägen till Torekov. Det är kargt och solen har gått i moln. Vinden har blåst upp och allt känns coolt och rått. Jag älskar att gå här, men vet att jag hade avskytt att springa på eländet.

Som alltid blir kaffelängtan stor på slutet och vi drivs av att hinna till Bruket i Helsingborg innan stängning. Därför är det raska ben som avverkar de nio sista kilometrarna in till Torekovs Busstation.

I vår utmaning att ta oss igenom Skåneleden har vi nu avverkat 22 av 130 mil. Det tar sig.

6 Kommentarer

  • Svara
    Annika
    24 maj, 2020 kl 07:44

    Har planer på att gå Hovs hallar till Torekov men blir skeptisk när jag ser all sten. Är det lång sträcka med så mycket sten?

    • Svara
      Anna
      24 maj, 2020 kl 07:58

      Nej det ska du inte avskräckas av. För promenad är det inget problem alls! Det är korta sträckor där det BARA är sten. Annars är det stenar på gräs typ. Så det finns plats att sätta ner fötterna emellan. Då tycker jag det var mer folk än sten precis vid Hovs hallar men det kommer man undan efter bara några kilometer.

  • Svara
    A-mamman
    25 maj, 2020 kl 09:58

    När det känns tungt, kallt, blåsigt, hungrigt så kan du tänka på att det finns människor (hej hej) som drömmer om dagar som dessa, med äventyr som dina.

    • Svara
      Anna
      26 maj, 2020 kl 17:42

      Det ska jag tänka på! Du får följa med i min ryggsäck :D

  • Svara
    Märta Johansson
    28 maj, 2020 kl 22:27

    Vandring blir mer och mer lockande, det är ju så mycket lättare att bära med sig fika än när man joggar :-P
    Och jäklar vad många fina ställen det finns i Skåne!

    • Svara
      Anna
      29 maj, 2020 kl 19:20

      ja skåne är fantastiskt. Den där tvåtimmes-restriktionen gör precis ingenting!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.