Skåneleden SL1 Båstad-Torekov. Gånger 2.

I vår utmaning att ta oss runt hela Skåneleden har vi i dagarna vandrat mellan Båstad och Torekov. På två sätt…

Skåneleden har två olika sträckor mellan Båstad och Torekov, och ett  guldupplägg hade varit att vandra båda med en övernattning på antingen Torekov Hotell eller Hotell Skansen i Båstad. Bada bubbelpool och äta fancy trerätters. Men vi valde budgetvarianten: camping! För att vi visste att vi ändå inte skulle komma fram i tid till varken bubbelbadet eller middagen. Logistiken var nämligen inte helt enkel…

Logistik: vår tanke var en bil parkerad i Torekov fullastad med campingprylar. Därifrån ska vi ta buss till Båstad och sedan vandra tillbaka, en del-led per dag. Upplägget funkade dock bara en av dagarna, den som var en vardag. Busstrafik Båstad-Torekov existerar nämligen inte på helgdagar!  Som Kristihimmelsbonus får vi därför packa med fulcyklar för att ta oss till Båstad. En nära döden-upplevelse då det ligger en ås på vägen…

Svårighetsgrad: den södra av lederna (etapp 21 plus del av 18) är lättvandrad och hela första partiet till Grevie åsar är asfalt. Åsarna är lite myskuperade och sista biten in mot Torekov småstenig. Men överlag enkel vandring. Som asfaltlöpare hade jag älskat den här sträckningen!
Den norra leden (etapp 16+17) är mer teknisk. Mycket kuperad inledningsvis, ofta i kombination med rötter och stenar, och mot slutet riktigt stenigt längs vattnet. Vackert som attan och en traillöpare hade älskat det. Jag hade nog svurit en del över stenarna…

Markering: lätt att följa. Men dåligt uppmärkta vindskydd och vattenställen.

Övernattningsmöjligheter: få. Då stora delen av leden går i naturreservat där man inte får tälta är det svårt att hitta sovplats längs leden och speciellt kring Torekov där vi vill bo.  Vi väljer ett mindre naturnära sätt. First Camp i Torekov. För bekvämlighet och åtkomst med bil.

Dag 1:
31 km. 8,5 timme inklusive matstopp, fotostopp, och kisspauser.

Vi ska alltså börja vår vandring med 15 km cykel, för att få ihop logistiken när Skånetrafiken firar Kristiflygare på annan ort. Jag svettas ihjäl när jag försöker ta mig upp för Mount Everest på min gnisslande tantcykel. Tror min sista stund är kommen innan vandringen ens hunnit börja, men överlever tack vare den evighetslånga nerförsbacken ner till Båstad och starten.

Som vanligt pratar vi sår i öronen på varandra när vi vandrar. Och när samtalsämnena tagit slut börjar vi fundera på vad vi skulle göra om vi skulle skilja oss. Vem som skulle ha vårdnaden om kaffemaskinen, vem som skulle bo var och hur man gör när man nätdejtar. Skulle folk liksom svajpa bort en om man visade sig på bild i långkalsonger och sova-i-tältfrisyr? Sen släppte vi den tråden…

Vi äter medhavd lunch på Grevie åsar och kommer därefter för första gången bort från asfalten och in på lite mer spännande terräng. Älskar kuperingen och utsikten. Man ser verkligen hela världen där uppifrån. Ett perfekt lunchstopp, ca 13 km från Båstad busstation.

Efter en fantastisk vandring över grönskande kullar väntar avslutningen längs stranden. Sista 12 km in mot Torekov vandrar vi med ett spegelblankt hav vid sidan om oss. Och begrundar fenomenet stockholmare i badrock. Tydligen går inte den inhemska Bjärebon omkring badrock och det är genom badrocken man lättast identifierar en stockholmare. Osäker om det är sant eller en skröna, ni får gärna upplysa mig om sanningshalten.

Några badrocksobservationer senare börjar kvällen krypa på och magen göra sig hörd. Men än är vi inte framme.

Att vandra tar galet mycket längre tid än att springa. Vi når Torekov strax efter 19. En normalvettig person hade förmodligen köpt en pizza och slängt sig i gräset. Med 31 km i benen tycker vi det är en bra idé att preppa grillmiddag med miljoner tillbehör. Vi har ju lastat bilen full som det vore en tvåveckors semester vi ska ut på. I bilen finns allt. Och lite till. Utom något festligt att dricka till mig. Fredrik har packat öl till sig själv medan jag festar loss på dagsgammalt kranvatten ur en illgrön vätskepåse. Fint ska det vara.

Vi dukar upp snacksbord medan vi tänder grillen. Frossar loss på chips, ostar och oliver. Och det där ljumna kranvattnet från toaletten i Glimminge plantering.

Kl 20:00 är maten klar och vi sätter oss till rätta medan solen sänker sig i ett magiskt kvällsljus.  Precis när det totala lugnet infinner sig kommer 6 barn och livar upp stämningen. Skuttar rundor och skriker glädjetjut. Så där som man gör när man är tolv och det är årets första sommarkväll. Såklart glad för deras skull men ett par öronproppar hade suttit fint. Vi har ju trots allt pratat skavsår i våra öron och är lite trötta…

När maten är intagen, kvällssolen fotograferad och tältet rest är klockan 23. Då kommer vi ihåg våffelsmeten vi tog med oss. Och våffeljärnet som ligger i den fullproppade bilen.

Därför blir det våfflor. Vid en annorlunda tid. På en camping i Torekov.  Kan ha varit de godaste våfflorna ever.

Dag 2 tar vi en annan dag. Stay tuned. Då ska ni få veta varför ni inte ska äta lunch i Hovs hallar…