SL1 Båstad-Torekov, andra vägen…

Mellan Båstad och Torekov kan man ta sig på två olika delar av Skåneleden och den ena skrev jag om igår. Idag tar vi oss an dag 2. Den norra sträckningen, förbi Hovs hallar.

Eftersom det är vardag kan vi ta bussen mellan Torekov och Båstad. Den tar 53 minuter, och därmed 3 minuter längre än cykelturen dagen innan. Men vi slapp i alla fall komma svettiga till vår frukost på Bakeriet i Båstad. Vi har varit inne dagen innan för att försäkra oss om tillgången på mackor, och när vi undrade över havremjölken lovade hon att köpa till oss. Vilken stjärna!  Dagen startar alltså med frukost del 2 på uteservering innan vi ger oss av.

Sen bär det uppåt. Först på en smal men oväntat trafikerad asfaltväg och sedan vidare på de mjukaste stigar. Genom den mest fantastiska skog låter vi mjölksyran stumna våra ben. Vågar inte ens tänka på hur det känns att springa här men konstaterar att det åtminstone för ultralöpare är självaste definitionen av GÅ-BACKE vi befinner oss i. Alla uppförsbackars belöning stavas utsikt och vi kan se till både Kullaberg, Hallands Väderö och Halmstad beroende på vilken backe vi precis bemästrat. De efterföljande nerförsbackarna kan dock inte klassas som belöning. Det är trixig terräng och jag tar mig knappt ner. Speciellt när man har två kilometer till lunch och har en hungernivå högre än Eiffeltornet. DÅ går kilometerna sakta.

Vi har som idé att luncha vid Hovs hallar men Fredrik knäcker den smarta idén att pausa en kilometer innan. Vi går av stigen och klättrar ner ett par meter för att undkomma vinden.  Där sitter vi helt ensamma och tittar ut över havet. På båtarna som passerar medan vi njuter av maten. I lugn och ro, helt ovetande om den proppfulla parkering som finns bara en liten bit längre fram…

Parkeringen i Hovshallar ser ut som Ullared på rea. Det är tjockt med folk, och ett par kilometer på vardera sida om parkeringen passerar vi fler klämdagsflanörer än får.  Sen återgår vi till vår ensamma tillvaro igen. Och tar oss an den kopiösa mängd stenar som ska följa oss hela vägen till Torekov. Det är kargt och solen har gått i moln. Vinden har blåst upp och allt känns coolt och rått. Jag älskar att gå här, men vet att jag hade avskytt att springa på eländet.

Som alltid blir kaffelängtan stor på slutet och vi drivs av att hinna till Bruket i Helsingborg innan stängning. Därför är det raska ben som avverkar de nio sista kilometrarna in till Torekovs Busstation.

I vår utmaning att ta oss igenom Skåneleden har vi nu avverkat 22 av 130 mil. Det tar sig.