Det är något magiskt med raps. Som gör att man liksom MÅSTE ta sig ut i fältet och fota.
Och det är inte bara jag. I varenda fält står det folk. Som ett köpcenter på mellandagsrea fast mycket finare. Vissa kommer hela familjen. Barnen uppradade med solen i rätt vinkel. Pappa med kameran. Och det stora snajsiga objektivet.
Själv försöker jag balansera mobilen på en pinne som är för vek för att stå emot. Allt faller.
Lutar cykeln mot en stolpe och ställer mobilen mot cykeldäcket. Fel vinkel och huvudet hamnar utanför bild.
Ställer skon på soptunnan och ställer mobilen i skon. Blir smutsig om strumpan, och lyckas inte inte hinna ut i fältet innan självutlösaren går av.
Får till en bild där allt utom armbågen kommer med, men där man liksom inte ser att det är raps jag står i. Mest en massa ogräs.
Jag ger upp. Och hoppas ni tror mig när jag säger att det är MAGISKT med raps. Även om jag inte lyckas förmedla det på bild…
6 Kommentarer
ingmarie Nilsson
23 april, 2020 kl 21:50Åh men jag fattar varför! Färgen! Som solar! Liksom maskrosorna!
Anna
24 april, 2020 kl 07:43Jag tycker om maskrosor också. Fast alla är arga på dem :D
Johanna
23 april, 2020 kl 23:27Ja raps ÄR magiskt! Det går inte att låta bli att fota!
Anna
24 april, 2020 kl 07:43Eller hur! Men nu är snart kamerarullen full :D
A-mamman
24 april, 2020 kl 14:24Gillar mest beskrivningen av att försöka ta en bra bild på sig själv :)
Anna
27 april, 2020 kl 15:03Haha, om någon hade stått och tittat hade den garanterat fått sig ett gott skratt :D