För ett år sedan sprang jag Lund Runt för första gången. 28 km lovely asfalt med supertrevligt omklädningsrums-häng före, och belöning i form av chokladboll och kaffemugg efteråt. Planen var en favorit i repris i morgon men förnuftet la in sitt veto.
Den här maskinen är inte tränad för långt just nu. Förra helgens 24 km satte sina spår och jag blev störigt trött både under och efter. Därför backar jag från planen och håller mig till mer modesta sträckor. Bygger långsamt. Enligt världens tråkigaste regelbok.
Men jag är inte bitter….
Kanske skulle man åka dit och mingla ändå. Hänga i omklädningsrummet och heja på dem med bättre rustade ben än jag. Det var ju värsta festen förra gången. Och har man tur kanske det finns någon nybakad kanelbulle över…
4 Kommentarer
Johanna
15 november, 2019 kl 19:14Det låter klokt! Bättre att skynda långsamt så du inte behöver vila mer från löpningen! Jag kom på att jag visst jobbar, så jag springer inte heller. Men jag är lite sugen på det där långpasset inför Tjörnarparen på första advent! Ska du dit?
Anna
16 november, 2019 kl 17:33Jag är jättesugen! Kan faktiskt inte tänkta mig något bättre att roa mig dit den dagen! Men en lussebulle eller två i ryggan :D
Gögge
15 november, 2019 kl 23:20Klokt men tråkigt. Jag hade hoppats få komma ut och heja när du passerarde Linero.
Anna
16 november, 2019 kl 17:32Du får komma ut nästa år. Då lovar jag att passera Linero med ett stort fånigt smajl över hela ansiktet. Längtar redan!