Vi ska ta oss till Simrishamn. Fredrik ska köra bil dit med en löppaus på två timmar längs vägen. Jag ska cykla tills han hinner ifatt mig.
Gps:en är programmerad hela vägen till Simrishamn, en sträcka på 11,6 mil, men han lovar att han ska vara ikapp mig långt innan dess. Max 9 mil…
Men löparen har sprungit vilse i en kohage, väntat på ett ånglok och blivit uppehållen av en bortkommen man som behövde hjälp att hitta hem. Löparen är sen. Och cyklisten cyklar. Och cyklar. Av de 11,6 milen hon ABSOLUT inte skulle hinna kommer hon 11,7!!!
Men hon är inte bitter. För hon har de bästa benen med sig, vinden i ryggen och solen i ansiktet. Hon hinner faktiskt inte ens sakna löparen.
Nu väntar ett par dagar på Österlen. För att liksom avsluta semestern på topp!
2 Kommentarer
Helena
6 augusti, 2019 kl 10:48Hur lyckas en orienterare springa vilse i en kohage?? :-D Men bra att du fick en härlig cykeltur iaf ;-)
Malin
7 augusti, 2019 kl 07:44Lite kul ändå, att det är du som är cyklisten o Fredrik som är löparen, för några år sen var det väldigt ombytta roller 😆