Hulken on a bike

Jag blev ingen altanhulk, men idag förvandlades jag till cykelhulken. En timme efteråt är jag fortfarande helt speedad och fattar inte vad som hände…

cykling

Vi ska cykla till Helsingborg och äta de världsberömda pannkakorna på Koppi. De som bara serveras udda lördagar i jämna veckor när fullmånen står i rät linje i förhållande till norrskenet. Eller nått. Typ sällan. Men idag är det dags och vi är taggade till tänderna. Inte ens vetskapen om att det ska dra in regn på eftermiddagen skrämmer oss.

Rutten vi har tänkt ut är 50 km dit och 40 km hem. Medvind-pannkaka-motvind.

Glumslöv

Jag känner nästan direkt att benen är med mig. På ett sätt som jag nog aldrig upplevt på en cykel. På trafikerade vägar ligger jag bakom Fredrik och när han tar vinden blir det alltför lätt för mig. Jag ligger som en ettrig myra och ropar ÖKA. För att benen vill.

Inte ens backarna tar emot. Jag glider upp, men tänker att det är medvindens förtjänst. Det kommer bli värre på vägen hem, och jag är mentalt inställd på en mardrömsupplevelse. Jag. Hatar. Motvind.

Koppi

Vi tankar maskineriet med pannkakor och cappuccino på Koppi som planerat. Vad som inte är planerat är att regnet drar in två timmar tidigare än SMHI:s prognos. Med munnen full av pannkaka ser vi hur folk strömmar in från uteserveringen och hör regnets smattrande mot dörren.  Folk tittar bekymrat på oss när vi börjar packa ihop. 4 mil motvind OCH regn väntar. Eventuellt kryddat med åska. Och vi har varken jacka eller armvärmare. Rutinerat.

vallmo

Ger oss av. Och istället för att negga ihop förvandlas jag till något oidentifierbart klämkäckt. Ropar WE CAN DO IT när regnet piskar mot solglasögonen. Säger FUELED BY PANCAKES  när jag får feeling och med starka ben kör upp bredvid Fredrik, som nog förväntar sig mig en bra bit bakom i motvinden.

Men motvinden biter inte på mig. Inte uppförsbackarna heller. Det är krut i dunken. Jag är Hulken. Jag ligger bakom Fredrik och ber honom öka. Han som tar vinden och därmed har en jobbigare resa behöver krypa ner i bocken för att orka. Det blixtrar men jag hör ingen åska. Kanske för att motvinden blåser storm i mina örontrumpeter. Det stänker vatten överallt och jag ser nästan ingenting. Bara ett bakhjul att klamra mig fast vid.

Skrattar i regnet och njuter av den helt galna känslan i kroppen. Trodde inte runner’s high fanns på cykel men nu vet jag bättre. Är fortfarande helt speedad.

Jag hoppas jag får träffa Cykelhulken igen. Det var en kul prick.

9 Kommentarer

  • Svara
    A-mamman
    15 juni, 2019 kl 17:48

    Jag vet knappt vad jag ska skriva (låt bli att kommentera då, människa!) men det är ju tur för oss att du cyklar lika mycket nu som du brukar springa när du är kry i kroppen, eftersom en löparblogg utan löpning skulle kunna bli lite tråkig – men din fylls av träning på hjul, utflykter och äventyr, fantastiska foton på sydsvenska blommor och nu även cykellycka.
    Tack

    • Svara
      Anna
      16 juni, 2019 kl 13:22

      Tack snälla för dina fina ord. Jag går ju här och tror ni tycker att min blogg multnar bort av tristess nu när jag inte kan springa. Var glad hela kvällen för din kommentar! Tack!

  • Svara
    Hannas krypin
    15 juni, 2019 kl 20:57

    Vilket härligt inlägg att läsa. Vilken energi och pepp. Underbart! Hoppas att du får besök av Cykelhulken snart igen.

    • Svara
      Anna
      16 juni, 2019 kl 13:22

      Tack! Jag blev helt speedad av den där cykelhulken. Bästa bästa liksom!

  • Svara
    Ingmarie
    15 juni, 2019 kl 22:29

    Wow!!! Du skulle ju ha kört Vättern i dag!

    • Svara
      Anna
      16 juni, 2019 kl 13:23

      Risken är att jag hade fastnat på Stuk i Jönköping, och druckit cappuccino tills målgången stängt och gått hem :) Fast lite kul kunde det ha varit med cykelhulken-benen!

    • Svara
      Anna
      16 juni, 2019 kl 13:23

      PS. Nu kan jag inte kommentera på din blogg igen….

      • Svara
        Ingmarie
        17 juni, 2019 kl 21:22

        Den lever sitt eget liv verkar det som. Bloggen alltså. men vi hörs om Halmstad-kaffe!

  • Svara
    elsa
    15 juni, 2019 kl 23:01

    härligt!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.