Mia är Altanhulken. Hon tränar sig grön, eller åtminstone stark, på sin egen altan. Jag äter mest på min…
En annan altan. Fast här äter även Hulken…
När det gäller hemmaträning är jag typ sämst. Jag tvekar inte en sekund att gå ut och cykla ett par timmar eller att ta mig ner till gymmet. Men när det gäller hemmaträning känns det aldrig på riktigt. Därför låter jag bli. Tänker att det inte är lönt. Hur knäppt liksom. Varför skulle jag bli tröttare av en burpee på gymmet än samma burpee på altanen? Varför skulle min egen kettlebell vara mindre effektiv än den med samma vikt ett par kilometer härifrån?
Kanske är det det faktum att telefonen kan ringa, barnen kan fråga frågor, eller att det ringer på dörren och att allt liksom blir halvdant gjort.
Fast ändå. Halvdant måste vara bättre en inget alls. Därmed sagt: jag vill också bli en altanhulk.
Jag börjar i morgon…
2 Kommentarer
Mia
8 juni, 2019 kl 11:01Vi kan köra parallellt. Du i Kävlinge. Jag i Hindås. Vårt twin-gym!
Anna
8 juni, 2019 kl 17:17Coolt. På skype liksom :)
Förresten HINDÅS, jag googlade halvmaror till dotterns premiär och hittade en i Hindås! Lovar du att bjuda hennes mamma på en kaffe om hon kommer i mål på premiären? :)