Testlöpning gone bad

Jag deppar. Det tog två steg att krossa alla halmstrån av hopp. Smärtan går som en våg genom hela kroppen. Det finns inga tvivel. DNS. 

Jag lyckad inte ens logga in på bloggen för att berätta om min provlöpning. Face-ID känner inte igen mig. Kanske fick jag några nya gråa hår, kanske spänner jag mina käkar till oigenkännlighet eller så ser jag bara ovanligt ledsen ut…

Anyway. Jag känner mig som mig själv när jag fått på mig löparstassen. Äntligen! Det känns nästan högtidligt att få springa, men någonstans känner jag att det inte kommer att gå. Samtidigt vet man aldrig förrän man provat…

Jag är inställd på ont men den smärta som hugger genom höften vid första fotisättning hade jag inte kunnat föreställa mig ens i fantasin. Mår illa.

Tänker att jag ska ge det 2 km. Det händer ju hela tiden att saker faller på plats och går över när man blir varm.

Det är de längsta två kilometrarna i mitt liv. Stannar till vid ett rödljus och håller inte på att komma därifrån. Tycker så våldsamt synd om mig själv och tillåter mig att bryta ihop en smula. Eller två. Fast bara idag.

Idag ska jag tjura och sura. Jag ska tröstäta, överdosera cappuccino, strunta i tvätten, säga fula ord, ringa mamma, tröstshoppa mig fattig, somna i solen, negga ihop och vinna miljoner på Triss. För att det känns bra så.

I morgon ska jag gaska upp mig. Se möjligheter istället för problem. Hitta alternativ som gör mig glad och fokusera framåt.

Bryta ihop och komma igen.

22 Kommentarer

  • Svara
    Marie
    15 maj, 2019 kl 17:54

    Åh, så tråkigt! Lider med dig men ju vet du iaf och från nu kan det bara bli bättre! Vad händer härnäst? Vila, rehab, utreda vad det är som gör ont eller vet du vad det beror på?

    • Svara
      Anna
      16 maj, 2019 kl 09:01

      Just nu känns det bara som jag måste löpvila mig igenom det akutaste onda. Sen får jag ta nya tag. Men cykel funkar och så kan jag ju ta tag i den där styrketräningen….. känns viktigast att hitta något att roa mig med så länge! Att se möjligheter istället för att sörja att löpningen inte fungerar.

  • Svara
    Emma
    15 maj, 2019 kl 19:18

    Så trist att läsa!
    Bra att du ger dig lite tid att tjura, alla känslor är viktiga i lagom mängd!
    Du kommer igen!

    • Svara
      Anna
      16 maj, 2019 kl 09:03

      Tjura är skönt ett tag. Men sen får man rycka upp sig och hitta alternativ. Så länge jag har något roligt att träna sörjer jag inte lika mycket. Så glad att cykling verkar fungera. Vi får hoppas på en lika fin sommar som förra året. För cykla i regn, det pallar jag inte :)

  • Svara
    Cissi
    15 maj, 2019 kl 21:25

    Va tråkigt…. är själv skadad, typ inte sprungit på 6-7 veckor, roat mig med crosstrainer o cykel. Det funkar faktiskt, såklart e ju löpning d bästa men hoppas du hittar bra alternativ o att höften snabbt blir bra. Kryakramar

    • Svara
      Anna
      16 maj, 2019 kl 09:04

      Nej vad tråkigt! Krya på dig så hoppas jag vi båda snart är på banan igen!

  • Svara
    Sara
    15 maj, 2019 kl 21:26

    Så tråkigt ☹️. Hoppas du snart är ute i löpspåret igen 👍🏃‍♀️ Det är ju så trist och inte kunna träna och springa. Kram

    • Svara
      Anna
      16 maj, 2019 kl 09:04

      Eller hur! Supertrist! Jag får roa mig med annat ett tag!

  • Svara
    Johanna
    15 maj, 2019 kl 22:39

    Fy tusan så tråkigt med så mycket ont! Bryt ihop och kom igen – snart är du på banan igen. Men fika på Leve kan man ju göra ändå! :-)

    • Svara
      Anna
      16 maj, 2019 kl 09:05

      Ja, men ja!!! Leve är ju dessutom på lagom cykelavstånd :)

  • Svara
    Ingmarie
    15 maj, 2019 kl 22:57

    Det är skittrist när det blir så där. Jag tycker du ska se till att få en MR. Din sjukgymnast må vara bra men han har ingen röntgensyn. ;-) KRAM

    • Svara
      Anna
      16 maj, 2019 kl 09:06

      Nej det såklart. Kan man bara tigga till sig sån, bara sådär…?

  • Svara
    Pernilla Olsson
    16 maj, 2019 kl 06:24

    Håller tummarna för att det går över snabbt! Sååå tråkigt att vara skadad! Krya på så länge

    • Svara
      Anna
      16 maj, 2019 kl 09:07

      Tack för dina tummar. Jag tror de behövs! Hur funkar ditt knä nuförtiden?

  • Svara
    Hannas krypin
    16 maj, 2019 kl 08:01

    Men fy vad tråkigt! Lider med dig.

    • Svara
      Anna
      16 maj, 2019 kl 09:07

      Jepp. Men så blir det ibland :( . Nya tag! Och tack för din omtanke <3

  • Svara
    Gert
    16 maj, 2019 kl 11:41

    Massage och liniment kanske gör det bättre.Hoppas det snart är bra.

  • Svara
    Johanna
    16 maj, 2019 kl 13:29

    Men trist, håller tummarna för att det ändå börjar vända och bli bättre snabbt.

  • Svara
    Karl
    16 maj, 2019 kl 20:53

    Man vet som sagt aldrig förrän man provat så värt ett försök, nu får du jobba hårt/lugnt på att pigga på dig :)

    • Svara
      Anna
      20 maj, 2019 kl 22:14

      Eller hur! Och på ett sätt var det bra att det gjorde så ont för då slapp jag grubbla mer över köpenhamn!

  • Svara
    Trail & Inspiration
    17 maj, 2019 kl 10:08

    Ååh neeeej! :-(
    Men hur kan det göra så ont (och jag menar självklart INTE att du hittar på det!) när de sa att de inte hittade något som var fel…? :-/

    • Svara
      Anna
      20 maj, 2019 kl 22:14

      Det fattar jag inte heller. Nu har det lättat så att jag kan gå utan att halta. Men det är ju inte smärtfritt…..

    Kommentera

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.