Höften tog mer stryk än jag hoppats och när jag vaknar kan jag inte belasta vänsterbenet. Jag tar mig fram i huset med någon slags baklänges moon walk, och efterlyser i desperation kryckor på facebook. Det hade väl varit ok om det inte varit för att jag har en företagslöpning kl 10, utan möjlighet att ställa in. Läge att tänka om, vara kreativ!
Jag behöver en cykel. Med cykel kan jag leda folket genom uppvärmningen. Problemet uppstår på den del av passet då vi ska öva trailteknik och springa lite obanat. Där tar jag mig inte fram med min Crescent. Jag behöver en assistent, med färdigheter att bemästra obanad terräng!
Försöker muta orienteringsdottern men hon avböjer vänligt men bestämt. Fredrik däremot har mindre att säga till om, han får bli assisterande löpcoach, vägvisare, stigfinnare och allmän allt-i-allo.
Att cykla på ettans växel funkar utmärkt, och när jag blivit riktigt varm i kläderna kan jag till och med ta ett par steg framlänges (!). Det är helt fantastiskt löpväder i skogen och bladen är så där skirt gröna att man blir religiös. Att stå bredvid och se bankfolket studsa över stockar är ett självplågeri av rang, det ser helt galet härligt ut. De efterföljande backintervallerna är däremot rätt sköna att coacha från botten av backen….
På onsdag har jag företagslöpning nästa gång. I Malmö, utan cykel och assistent. Är inte höften redo får jag kanske prova elscooter. Hur coolt kommer inte det att bli?
Tills dess vilar jag mig i form. Är ganska positiv trots trasig höft. Jag hade ju så in i bängen kul i går! Och elscooter alltså, äntligen en anledning att prova!
Inga kommentarer