Jag – en ko på kosläpp

Vi stannade kvar på Österlen efter loppet igår. Njöt av finmiddag och en galet god efterrätt på Vita Stenen innan vi somnade ovaggade strax före klockan 22.  Idag – dagen efter urladdningen i backarna – kan jag liksom inte hålla mig från att springa vid havet. Bor man på en åker kan man inte missa en sån chans till omväxling. Fredrik är inte lika lockad av tanken, speciellt med tanke på vindstyrkan, men jag lovar honom en riktigt slö runda. 

Efter en dunderfrukost extra allt ger vi oss ut.

Det blåser 14 meter/sekund rakt från sidan och jag upptäcker ett helt nytt favorit-väder. Vind från sidan dödar nämligen inte löpsteget som rak motvind gör, men man får hela den där vilda feelingen ändå. Bästa av två världar och ett riktigt bingoväder.

Vi tassar fram på de stigar ultralöparna sprang igår. Sladdar rundor i sanden och kan bara ana hur deras vader måste ha känts efter ett par mil här nere. Själv är jag glad att vader och resten av kroppen svarar som vanligt. Vi njuter av havet och cruisar över ängarna. Jag får feeling som en ko på kosläpp och studsar runt som en galen studsboll. Hade jag inte lovat max 12 kilometer från början vetetusan om jag hade kunnat avsluta den här löpturen på den här sidan midsommar. Så mycket liv i en enda runda, jag blev tamejtusan kär.

 

8 Kommentarer

  • Svara
    Märta Johansson
    14 april, 2019 kl 18:57

    Ja här blåser det i princip alltid, lyckas man lägga rundan så man får medvind behöver man vara lyfta fötterna lite lätt så får man skjuts av vinden 👍

    • Svara
      Anna
      16 april, 2019 kl 07:03

      Älskar den känslan! Men inte chocken när man vänder sen…😱

  • Svara
    Hannas krypin
    14 april, 2019 kl 22:09

    Men vilken underbar runda! Blev allt sugen på att springa. Kanske tar mig ut imorgon. Men jag behöver nog vara klok och ta en vilodag…. Har ingen lust alls till det efter att ha läst det här inlägget! :-)

    • Svara
      Anna
      16 april, 2019 kl 07:08

      Nej det är lättare att vila när det regnar och den enda runda som erbjuds är en grå asfaltrunda i motvind…lyckades du hålla dig? :)

  • Svara
    Johanna
    15 april, 2019 kl 06:44

    Jaa jag vet! Det går inte att sluta springa i de där omgivningarna! Längtar ut dit❤️ Det ser sååå underbart ut!

    • Svara
      Anna
      16 april, 2019 kl 07:10

      Det är helt fantastiskt! Lyllos dig som har en strategiskt placerad mamma där 😀

  • Svara
    A-mamman
    15 april, 2019 kl 08:11

    Men du är ju otrolig! Du springer bäst på asfalt säger du, men avverkar en halvmara i terräng och vill sedan inte sluta springa i sand och gräs nästa dag? En evighetsmaskin!

    • Svara
      Anna
      16 april, 2019 kl 07:19

      Ja men det vädret alltså! Det gick inte att motstå. Blev sprallig i varenda benmuskel! Du hade inte heller kunnat stå still 😀

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.