Under 45 minuter tvingas jag tänka på något annat än maraton. Jag behöver koncentrera mig på mitt nya spinningupplägg som idag ska levereras efter evigheter av väntan.
Jag borde ha bytt passet för hundra år sedan, men varken hittat tiden, motivationen eller musiken. Har skjutit på det vecka efter vecka och skämts mer och mer efterhand. Men jag måste ha världens trognaste spinningpublik för folk har liksom härdat ut. Haft överseende. Nöjt sig med pass från stenåldern. Men nu gick det inte längre och förra måndagen LOVADE jag att jag skulle ha nytt idag. Därför satte jag mina postmara-ben på en spinningcykel sent igår kväll. För att testköra upplägget. De hade hellre legat i soffan, men samarbetade hyfsat ändå.
Premiär i dag alltså. Och det var visst tufft, enligt cyklisterna utan ett marathon i benen. De skulle bara veta…
Inga kommentarer