När man ska springa klockan 21.40…

I vanliga fall springer jag på förmiddagen. Sen är jag nöjd med min bedrift och känner mig liksom berättigad att ta det lugnt resten av dagen. Ikväll ska jag springa lopp klockan 21.40…

Att springa efter läggdags innebär att man har en helt ledig dag att sätta sprätt på först. Att göra saker som man måste eller som man vill. Saker som gör en lite trött i slutändan…
Som förberedelse till loppet har jag:

• Tvättat
• Packat upp lådor med köksprylar som vi plockade ner för 8 månader sedan när vi gjorde om köket…
• Fyllt i gula markeringar på Stävie Trail-banan

Jag har filmat en söndagsutmaning till Kävlinge-kommuns instakonto, och svurit över min oförmåga att klippa ihop den till ett snajsigt filmklipp.

Jag har åkt till Helsingborg och ätit de där pannkakorna som jag egentligen skulle ha ätit med Mia efter Helsingborg marathon, men som vi av transporttekniska anledningar inte lyckades med.

Och slutligen har jag använt hela min samlade tankekraft till att planera stundande födelsedagskalas och födelsedagslöpning.( 27 oktober it is. För dig som gillar att springa långt…)

Jag har typ gjort allt, men glömt att kolla om jag har några rena shorts och om gps-klockan har något batteri. Och nu ska maten preppas.

Om två timmar går denna kropp in i viloläge. Gäsparna avlöser varandra framför en sista valduell. Jag kommer i panik dricka det vatten som jag glömt att dricka tidigare, för att senare behöva lyftas ut i bilen av en lyftkran.

Vi kommer stå på startlinjen, två kvällströtta. Undra vad vi har där att göra. Inte förstå varför stan är full av löpare mitt i natten. Sen kommer fyrverkerierna och musiken och gaskar liv i oss. Skapar pepp i våra halvsovande kroppar. Det pangar och vi springer. Jag som en nervös hare, livrädd för att springa för fort eller för sakta. Peppa för mycket eller för lite. När det gäller tonåringar gäller det att göra rätt…

Så kommer vi i mål. Över eller under timmen. Glada och peppiga. Den ena vill ha choklad den andra cappuccino. Fast ingen kaffebar har vett att ha öppet mitt i natten. Så vi sätter oss i bilen och somnar innan vi kommer ut ur parkeringhuset.

Vaknar tre mil senare och undrar vad det var för konstig dröm vi precis var med i….