Idag är det ett år sedan journalisten Kim Wall mördades på en U-båt, och runt om i världen har det idag arrangerats lopp för att hedra henne. Jag sitter i bilen och lyssnar på hennes mammas sommarprat när jag påminns om loppet. Närmast tillhands är Trelleborg och jag känner att jag borde delta. Vid närmare efterforskning inser jag att jag är för sent ute och platserna är slut. Men swisha pengar går fortfarande, och springa kan jag ju göra var som helst.
Skickar en sådär lagom spontan fråga till en kompis. ”Hej! Vill du springa 5 km för Kim Wall med mig. Typ om en halvtimme…”
Klockan är 17.00 på fredag kväll. Chansen att få napp känns måttlig. Därför gör det mig glad ända in i själen att det finns fler spontana människor. Byter om på 5 minuter och ger mig i väg till platsen hon bor. Mitt på en åker dit jag aldrig lär mig hitta. Kör fel i vanlig ordning och kommer fram precis lagom tills det egentliga loppet ska börja.
Vi springer över åkrarna. Snackar och äter körsbär direkt från träden. Spontant som attan, en slant till Kim Walls fond, och dessutom väldigt, väldigt trevligt. Hur många flugor på smällen blev inte det?
Inga kommentarer