Man borde kanske ha lite mer åldersnojor. Tänka att 45 är halvvägs till 90 och att alla under 30 ser en som en tant. Men jag smider bara roliga planer…
Jag slutade fylla år vid 23, men nu börjar det bli svårt att förklara att jag som 23-åring har en dotter på 19. Därför får jag liksom acceptera fakta: det är 45 jag blir i höst. Fast år låter gammalt. Kilometer klingar bättre.
Den 27 oktober fyller jag alltså 45 kilometer och precis som när jag fyllde 40 ska det firas med stil.
Jag tänker mig en sträcka på 45 kilometer med möjlighet att hoppa på och av som man vill. Jag tänker på mat/kaffestopp längs vägen och såklart även på tårta i målgång…
Men livet är inte lika lätt i oktober. Man behöver ombyte och överdragsgrejer. Därför måste jag muta dottern att köra följebil. Och blåsa ballonger.
Undrar vilket som är svårare, att lura med henne eller hitta några som vill vara med på festen…?
6 Kommentarer
Andreas
2 augusti, 2018 kl 22:31Passande med lördag och allt. Jag kan följa med om jag får! Är inte den som tackar nej till långpass 😂
Anna
3 augusti, 2018 kl 07:29Klart du ska med :) Om du inte vill springa Marcusloppet. Det brukar krocka…. Fast jag har godare tårta!
Johanna
3 augusti, 2018 kl 21:42Det låter jättekul! Är jag ordentligt på benen så hänger jag hemskt gärna på! :-)
Anna
3 augusti, 2018 kl 22:38Vad kul! Då hoppas vi du är på benen! Det finns ju viss risk för cappuccino också :) Fast varför skulle du inte vara på benen? Ont någonstans?
Johanna
5 augusti, 2018 kl 16:51Jag anade att det fanns risk för cappuccino – ännu bättre ju!
Nånting med kroppen är inte riktigt som det ska, blir alldeles för trött och läskigt andfådd bl.a. De kollar upp mig nu men innan allt är kollat har jag springförbud.
Erika - Löpningen & jag
4 augusti, 2018 kl 09:52Äh, jag är 30 minus och tycker du är skitcool. När jag är 45 ska jag vara som dig! ;D