Och nu?

Idag var meningen att jag skulle vara sliten, trött och inte sugen på löpning. Jag skulle ha 62 kilometer i mina ben och och agera haltande funktionär på dagens orienteringstävlingar. Folk skulle undra varför jag gick som en kratta och jag skulle stolt berätta om mitt äventyr.

Istället vaknar jag med sjukt pigga ben. Att sedan ställa dessa ben mitt i en magisk trollskog fylld med träningsklädda orienterare, utan möjlighet till egen aktivitet, är litegrann som att sitta med munkavle och lukta på maten. Ja ni fattar. Frestande. Nästintill självplågeri.

Men där står jag. Och kollar så att orienteringsfolket inte tjuvkikar på kartorna eller smyger iväg innan klockan pipit. Men orienterare verkar vara ett ärligt folkslag, och jag känner mig nästan överflödig. Så jag börjar smida planer. Skulle man kunna klä ut sig till orienterare och obemärkt sticka till skogs vid nästa pip..?

Tanken är frestande, men risken är stor att jag aldrig kommer tillbaka.  Kartorna verkar inte plättlätta precis, och efter ett par timmar börjar nog folk sakna mig. Tilltaget kommer obönhörligen att avslöjas.

Jag kommer till sans och sköter min uppgift. Påpälsad till tänderna och ändå halvt ihjälfrusen. När uppdraget är utfört väcks drömmen åter till liv. Drömmen om den värmande löprundan. Jag önskar att någon gett mig ett par rosa lundatights årsmodell 1970 och ett par löparskor. För att få möjlighet att springa lite ståndsmässigt.  Men ingen kommer till undsättning.

Och det tackar foten för.

I morgon är det ny vecka och ny fot. Nya drömmar och nya klick på startplatser till varukorgen. Det är lopp hela tiden och jag är sugen. Jag har överskottsenergi för ett helt kompani och vill springa. Ge mig roligaste loppet nästa helg så snackar jag lite med foten så länge…

 

10 Kommentarer

  • Svara
    Andreas
    15 april, 2018 kl 20:28

    Höganäs halvmara. Själv letar jag lopp typ 28e 29e.

    • Svara
      Anna
      16 april, 2018 kl 21:47

      Kan inte loppkalendern i huvudet, men det finns säkert något spännande!

  • Svara
    Johanna
    15 april, 2018 kl 21:59

    Skrylle har jag sett är nästa helg! Lite sugen på Höganäs halvmara själv. Men helgen därefter, söndag 29/4, är det kyrkbingo del 2! Jocke har lagt upp evenemang :-)

    • Svara
      Anna
      16 april, 2018 kl 21:49

      Åker eventuellt bort den helgen, men är vi hemma så blir det kyrkbingo! Fast i staffanstorp finns ingen cappuccino :)

  • Svara
    Mia
    16 april, 2018 kl 09:50

    Alltså jag kommer säkert att bli en sån… EN ORIENTERINGSFÖRÄLDER som tvingas stå och frysa i ett skogsbryn… :D

    • Svara
      Nickan
      16 april, 2018 kl 11:35

      Jag är orienteringsförälder men har aldrig stått i ett skogsbryn och frusit! Finns inget trevligare sätt att använda både kroppen och knoppen!!! Jag började med orientering när barnen började och har fastnat rejält. Började att ”skugga” barnen (och inte stå i skogsbrynet och frysa :-) ;-) ) och lärde mig orientera på det sättet. Nu älskar jag att få kartan i handen och dra ut i obanad terräng!

      • Svara
        Anna
        16 april, 2018 kl 21:53

        Jag brukar inte stå i skogsbryn och frysa men nu hade jag blivit tilldelad en arbetsuppgift som innebar att stå stilla. och därmed frysa. Så fort jag fick börja montera ner startområdet fick jag upp värmen :) Lätta banor funkar att orientera, men oftast passar jag på att springa en runda under träningarna/tävlingarna. Så man får upp värmen och får andas lite skogsluft! Lovely!

    • Svara
      Anna
      16 april, 2018 kl 21:50

      Fast oftast slipper man frysa. När man passar på att springa en runda i de fantastiska skogarna som man får tillfälle att besöka :) Mycket bättre än svettiga handbollshallar. Om du nu ska välja vilka sporter du sätter dina barn i :)

  • Svara
    Anna
    16 april, 2018 kl 21:36

    Jag såg dig! Du såg faktiskt lite deppig (och frusen) ut där du stod! Tyckte allt lite synd om dig som inte fick springa.

    • Svara
      Anna
      16 april, 2018 kl 21:56

      Deppig var jag inte, möjligen lite uttråkad. Arbetsuppgiften var minst sagt lite överflödig, det var ju INGEN som inte visste vad de skulle göra :) Fast mest frös jag. Och när jag fryser ser jag säkert deppig ut. Då går jag på ren överlevnad. Nästa gång vill jag ha en mer fysisk uppgift :)

    Kommentera

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.