Aktuellt

Nya matvanor

Alltså jag vet att ni vill läsa om långpass-svett och för trånga kompressionstights. Om strulande Garmins, prunkande vårblommor och lätta ben. Om knepen för att komma i form till premiärloppet nästa helg och hur ni kommer i den slimmade finisher-tishan innan midsommar. Men idag ska vi snacka kost. Konstig kost.

Jag brukar inte skriva om mat. För det finns så många förbud och idéer att jag kapitulerar. Orkar inte. Jag vill inte behöva försvara att jag ibland ger picklad lök till mina barn fast det gudbevare är socker i. Jag äter mestadels bra mat, vad det nu är. Ni vet ekologiskt, från grunden och hela tjofräsan. Och en sjuhelsikes massa grönsaker och nästintill alltid vegetariskt. Men när fula baciller intar min magtarmkanal kan allt hända. Min aptit har gått bananas…

De första dagarna kunde jag bara äta skorpor med smör. Och inga finskorpor heller utan skorpor fulla med skit.  Det blev tre till lunch och tre till middag. Frukostgröten fick jag hälla ut i söndags för att jag inte klarade av lukten av fiberhavregryn (dottern hade torrtvättat håret (!)med de vanliga). I går åkte gröteländet ut för att blåbären var för syrliga.

Nu har jag avancerat till müsli med mjölk, som jag fick ta till när övriga familjen gick loss på en moussaka. Den vred liksom om hela min mage vid blotta åsynen av en blöt aubergine.

Till kvällen har jag beställt pannkakor. Med smör och socker. En matvana ärvd i rakt nedstigande led från min mormor. Vi har såklart sylt och grädde också. Som bomull i magen. Jag vet inte vem som kommer bli mest chockad:

  1. Barnen. Som tror det är ett aprilskämt och letar efter dolda linser i syltburken.
  2. Kollegorna på jobbet i morgon. De kommer tro att jag plockat ur maten ur fel mikro. Eller undra om man verkligen kan vispa tofu så det ser ut som riktig grädde….

Min största glädje just nu är att aptiten för cappuccino kommit åter. Då finns hopp.

Om jag kommer i mål på 60 kilometer Österlen om 11 dagar ska jag skriva en bok om min uppladdning. Jag tror den kan bli en bestseller…

0

9 Kommentarer

  • Svara
    Ingmarie
    3 april, 2018 kl 19:37

    Att du orkar tänka på att kuta 60 km är ett garanterat friskhetstecken!!!

    0
    • Svara
      Anna
      5 april, 2018 kl 07:29

      Eller så är det själva definitionen på att inte vara helt frisk. I huvudet… :)

      0
  • Svara
    A-mamman
    4 april, 2018 kl 08:03

    Ska du verkligen till jobbet? Det låter som att du behöver ligga hemma och knapra skorpor ett tag till. Och förresten minns jag något liknande när jag, som inte åt kolhydrater, varit magsjuk och bara ville ha milda, mjuka, vita saker som potatismos och snabbmakaroner. Magen får bestämma ibland.

    0
    • Svara
      Anna
      5 april, 2018 kl 07:35

      Haha, visst är det konstigt! Att magen liksom bestämmer nått helt annat än huvudet! Men det har varit spännande dagar. Barnen har fortfarande inte kommit över att man visst kunde äta pannkakor med grädde och sylt till middag. Utan soppa…

      0
  • Svara
    Gert
    4 april, 2018 kl 11:44

    Jag undrar också om du skall jobba.Det låter som om du behöver vila.
    Har du ätit A-fil?Bra vid dålig mage.Tvättar dottern håret i havregryn? :)
    Krya på dig.

    0
    • Svara
      Anna
      5 april, 2018 kl 07:38

      Alltså om håret är flottigt och man inte orkar tvätta så ska tydligen havregryn matta håret lite så det inte ser lika fett ut. Som torrschampo från stenåldern liksom 😀.

      0
  • Svara
    Märta Johansson
    4 april, 2018 kl 21:52

    Inför Gerdahallens inspirationsdag har jag laddat med maginfluensa och inför Tjejmarathon 50 km laddade jag med magkatarr som gjorde att jag knappt fick ner nånting. Inte optimalt, men uppenbarligen har man bra reserver för det har ju gått ändå.
    Hoppas magen stabiliserat sig nu!

    0
    • Svara
      Anna
      5 april, 2018 kl 07:36

      Magen har skärpt sig. Idag gick originalgröten ner! Med blåbär och allt 👍

      0
  • Svara
    Mia
    5 april, 2018 kl 08:47

    Alltså pannkaka – det är en av mina favoriträtter i livet. Brukar skylla på att barnen vill ha det, men den minsta äter det knappt….

    0

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.