Transportlöpning

På påskafton för ett år sedan var jag med om min läskigaste löparupplevelse ever. När jag liksom trodde att jag skulle frysa ihjäl på riktigt. För att inte riskera samma öde idag tränar jag inomhus. I en svettig spinninglokal. Tryggt så.

Utejobbet gjorde jag igår i form av transportlöpning till påskmiddag. Att transportlöpa till just kalas och festligheter har sina för- och nackdelar.

Den största fördelen är såklart att man kommer jättehungrig till kalaset och orkar äta massor av det goda som bjuds. Och att man får njuta av vårsol, vårblommor och havet på resan dit. Till skillnad från dem som sitter och trycker i bilen.

 

Nackdelar finns naturligtvis också:

• det pinsamma i att ha tagit lite för långa selfie-stopp och inte lyckas anlända INNAN de andra gästerna för dusch och tillpiffning, utan istället precis samtidigt. När man måste stå och trängas i en trång hall med finklädda människor, i egna ångor av långpassvett.
• när man pga den sena ankomsten måste duscha när man knappt hunnit in genom dörren.  Innan händerna hunnit tina och det bränner så där fruktansvärt av varmvattnet.
• när man inte hinner blogga om sin fantastiska upplevelse och önska er glad påsk. Ja ni överlevde säkert. Det var ju knappast någon världsnyhet ni missade.
• när man känner stressen av att sinka förrätten och därför fixar sig på två röda sekunder och upptäcker först när man kommer hem att man inte lyckades göra sig speciellt snajsig på de där två sekunderna.
• när man måste ståmingla på trötta långpassben som hellre minglat från soffan.

Fast vad fasen. Det var värt det. Kamma håret kan jag göra en annan dag…