Dan före dan före…

Alltså ni kanske inte är det minsta intresserade att följa ett lopp behind the scenes, men sorry, det blir veckans tema. Precis som vecka nio varje år. 

Fredagen före loppet ser alltid likadan ut. Det är lite som julafton, samma sak varje år. Det här ingår i en klassisk pre-Stävie-fredag:

En lång dag på Stävie-jobbet startar alltid med en croissant, så även idag. Så man orkar markera hela banan innan lunch. Croissant är dunderbränsle för banmarkering!

Vi delar ut lappar till grannarna kring tävlingsområdet. Så att de inte ska hata oss för att vi spelar peppig musik på en söndag morgon. Och för upplysa om att det kommer gå omkring en Flodhäst med randiga brallor i starten, och att han är helt ofarlig.

Sen börjar vi med snitslarna och pilarna. Konstaterar att vi väljer samma träd varje år. Fast i år struntar vi i snitslarna, då vi gjort förarbete och markerat banan redan tidigare i vinter. Sarah går loss med häftpistolen och jag langar pilar. För första gången sedan starten för fem år sedan gör jag idag ett försök med häftpistolen. Jag blir andfådd och får kramp i tummen. Nu byter vi aldrig arbetsuppgifter mer.

Hämtar nyckel till parkeringen, konstaterar att den inte funkar, och får köra hela vägen tillbaka till kommunhuset för att byta nyckel. En omväg som kunnat vara tråkig men eftersom Sydsvenskan ringer mitt i alltihopa har jag i alla fall någon att prata med på min utflykt. Här är resultatet.

Medan jag pratar med tidningen har Sarah dejt med Sara-Frida som ska se till att alla deltagare har möjlighet att fotas i tävlingsområdet. En kul tjänst som kan se ut så här!

Sen snitslar vi lite till. Fast fortfarande utan snitslar. Klockan 14.43 har croissanten passerat matsmältningssystemet och det är dags för sen lunch. För sen. Köket har stängt på Kävlinges enda ställe med ätbar mat. Vi rafsar ihop lite take-away-rester som vi kalasar på därhemma, hängandes över en startlista. En startlista som numera har fläckar av soja.

När Sarah tagit helg börjar min uppgift som leveransmottagare. Huset är numera fullt av tält, vattendunkar, förstärkare, högtalare och mikrofoner.  Man kan hitta medaljer, och tonvis med chokladmjölk. Vad man inte kan hitta är fri väg mellan dörren och köket. Eller någon annanstans heller för den delen. Numera klättras det här hemma. Men det är ju också spännande.

Lite mellis på det och snart börjar det stora packandet. Vad ska ner i vilken låda?

Rafflande fortsättning följer…