Aktuellt

Långpass för vindrädda

Jag ville ha skog som skydd mot vinden men hade inte helt återhämtat mig från förra helgens lerchock. Jag ville ha torra motionsspår, men de är sällan långpasslånga. Så jag uppfann roligaste långpassupplägget.

I Skrylle finns en massa motionsspår, och väljer man tillräckligt många av dem får man ett långpass. Jag siktar in mig på tian, sjuan, femman och trean. Enligt konstens alla räkneregler bör det bli 25 km men jag vet att de mäter generöst därute och att summan av kardemumman borde bli precis de 24 km som står i mitt träningsprogram.

Varv 1: 10 km.
Förväntansfull med humöret på topp. Banan börjar med sluttande nerför i en hel kilometer och vem känner sig inte i toppform då liksom? Det kryllar av söndagsflanörer med hundar. Och ALLA hoppar till en halvmeter när jag springer om. Jag tänker att det kanske inte borde vara helt oväntat med en löpare i ett motionsspår men alla verkar tro att jag är en yxmördare.
Stöter i hop med två killar när femman och tian möts och jag hör hur den ena säger till den andra: HENNE HÄNGER VI PÅ. Varpå de drar upp farten tills den andra killen lägger in protest. Det går visst för fort och jag lämnar dem bakom, fylld av nytt friskt söndagssjälvförtroende! Det visar sig behövas för att ta sig upp de fyra bergstopparna mot slutet av banan. Vi snackar alper i Skåne.

Varv 2: 7 km.
25% avklarade. För jag räknar procent av varven, inte av distansen. På så sätt tickar procenten fortare och fortare mot slutet.  Det gäller att lura sig själv. Det är allt löpning handlar om. Träffar samma personer om och om igen. Springer jag åt fel håll? Varvet besparar mig två av de tyngre backarna från första varvet.

Varv 3: 5 km. 
Halvvägs. I antal varv. I verkligheten är jag ju snart framme. Hur gick det till? Det här varvet är ännu flackare. Jämfört med sjuan har banan kapats med ytterligare två grymma backar. Börjar känna målvittring.

Varv 4: 3 km. 
Så kort att jag knappt hinner tänka.  Plötsligt har jag sprungit 24 km utan att jag riktigt märkte hur det gick till. Jag räknade liksom bara varv…

Hemma vid datorn upptäcker jag att varv 2-4 har gått i EXAKT samma kilometertid. På sekunden. Jag borde ta anställning som Fröken Ur!

0

18 Kommentarer

  • Svara
    Lillian
    28 januari, 2018 kl 20:44

    Låter ju som en förträfflig strategi när man vill springa i skogen utan att bli blöt! Var ute med vovvarna igår (promenad, hej hälsenejävel) och de nya skorna ser inte riktigt lika nya ut längre kan jag säga. Att rusa runt i samma område kräver dock helt klart sitt pannben och det verkar frun ha. :-)

    0
    • Svara
      Anna
      30 januari, 2018 kl 22:00

      Pannbenet är det inget fel på. Jag är världsmästare på långtråkiga rundor. Då slipper man tänka. Superskönt ju!

      0
  • Svara
    Anita
    29 januari, 2018 kl 08:08

    Åh så härligt att springa i skog på barmark! Jag sprang också i skogen igår men på skoterspår , fy tusan så jobbigt det var. Jag gillar snön och riktig vinter men jag kan bli lite avundsjuk på er söderut, det går ju så mycket lättare att springa på barmark och man blir inte så begränsad som när hela skogen är full av snö…

    0
    • Svara
      Anna
      30 januari, 2018 kl 22:01

      Nej snö är roligast till jul. Sen är det skönt att få springa obehindrat resten av året :)

      0
  • Svara
    A-mamman
    29 januari, 2018 kl 10:05

    Kul upplägg! Få märkta banor med bra underlag utan att behöva springa exakt samma varv flera gånger.

    0
    • Svara
      Anna
      30 januari, 2018 kl 22:02

      Helt perfekt! Och det fanns några rundor till om man vill spexa till det nästa gång :)

      0
  • Svara
    Gert
    29 januari, 2018 kl 11:02

    Skog som skydd mot vinden.Var hittar man skog som skydd mot regnet? :)
    Bra jobbat Anna. :)

    0
    • Svara
      Anna
      30 januari, 2018 kl 22:02

      Den letar jag också efter! Säg till när du hittat den :)

      0
  • Svara
    Mia
    29 januari, 2018 kl 14:50

    Snyggt jobbat! En sådan där utmaning gjorde vi i Skatås för många år sedan. Tror det var jogg.se som arrangerade den. Vi sprang alla spår. Måste ha varit på den tiden jag sprang långpass för det blev typ 43 kilometer…

    0
    • Svara
      Anna
      30 januari, 2018 kl 22:02

      Det låter ju grymt intressant. Sånt kan vi göra när jag är på besök i mitt gästrum :)

      0
  • Svara
    Löpar-Åsa
    29 januari, 2018 kl 19:17

    Men vilken kul idé! Den måste jag komma ihåg!

    0
    • Svara
      Anna
      30 januari, 2018 kl 22:03

      Ja gör det! Typiskt kul idé om du frågar mig!

      0
  • Svara
    Märta Johansson
    29 januari, 2018 kl 20:10

    Kul grej att springa alla spåren! Ibland har jag kört samma spår två gånger i Ystad sandskog, men det är aptråkigt. Varför tänkte jag inte på att blanda olika spår?

    0
    • Svara
      Anna
      30 januari, 2018 kl 22:04

      Då får du testa det nästa gång! Jag tyckte det var kul fast jag är lättroad. Andra tycker visst det är jobbigt mentalt att passera starten/målet, men just det skedde alltid i värsta nedförsbacken så jag bara kunde flyta vidare!

      0
  • Svara
    Ingmarie
    30 januari, 2018 kl 14:31

    Perfekt ställe ju! hade hängt där varje vecka!

    0
    • Svara
      Anna
      30 januari, 2018 kl 22:05

      Fast det hade blivit svårt med spradandet…. men jag tror jag kan hitta något träsk till dig :)

      0
  • Svara
    Trail och Inspiration
    1 februari, 2018 kl 09:04

    Du vet att de flesta (?) inte behöver dra alla fyra spåren för att komma upp i långpass va? Du är ”miljöskadad”… ;-) ;-)
    Kram M

    0
    • Svara
      Anna
      1 februari, 2018 kl 09:26

      Hihi! Tur att det finns några fler spår kvar, när passen blir ännu längre i vår :)

      0

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.