Det här inlägget skrev jag igår och glömde posta. Det handlar om ONSDAG morgon. Jag hade kunnat låtsas som det var idag. Onsdag som torsdag, storyn den samma. Inget ljug man skulle bli avrättad för. Men någon hade säkert blivit förvirrad. Någon som visste att Nordic wellness i Kävlinge inte har några tidiga pass på torsdagar. Därför förtydligar jag. Så ingen tror att jag ljuger på min blogg. För DET skulle aldrig ske….
Jag gick upp innan tuppen och fattade bodypump-stången redan 06.45. Men det var inte det som var själva bedriften, utan att jag lyckades ta mig från den sista axelpressen till tåget, inklusive raggardusch och ombyte, på 15 minuter. När allt dessutom jobbade emot mig.
Pressar upp stången en sista gång mot taket. Armarna skakar en smula men vet att de inte får vila. Nu är det nämligen bråttom. Smyger av vikterna och plockar undan efter mig. Försöker vara tyst och osynlig för att inte störa de som är kvar. De som inte smiter från maglåten för att hinna med en cappuccino innan jobb…
Går sådär. Med skakiga armar är precisionen inte på topp när det gäller att tyst sätta ifrån sig sina vikter. Och precis som varje vecka lossnar fötterna från stepbrädan. Med en duns. Ta mig härifrån någon!
På toaletten upptäcker jag lite försent att det saknas toapapper men lyckas efter vissa vedermödor hitta en undanstoppad och inplastad bal. Att få upp plasten kan tyckas lätt men knappast när man är stressad och har brallorna nere. När armarna fortfarande skakar. Tappar livsviktiga sekunder.
Raggarduschar och torkar mig på papper i avsaknad av den där handduken som blev kvar hemma. Papperssmulor allover the place. Korvar på mig tröjan men Murphy jobbar hårt idag. Såklart hamnar tröjan bak och fram, och frisyren blir bara rufsigare och rufsigare för varje gång tröjan dras över huvudet. Som tur var har jag en borste med mig. I väskan som ligger kvar i bilen.
Byxorna kommer på. Åt rätt håll dessutom. Sen är det strumporna. Mina nypumpade biceps är starka som attan, och när jag med oanade krafter drar strumpan över hälen går det hål. Hela hälen tittar ut. Hålet är precis så där lagom stort att hela mitt nyförvärvade skavsår blottas. Öppet skavsår i nya skor. Party på en onsdag. Och förmodligen ännu större skav lagom till eftermiddagsfikat.
Med andan i halsen rusar jag ut från gymmet, hoppar i skorna utan att knyta dem, och kör rally till stationen. Bara för att mötas av ett meddelande om försenat tåg. Jag har stressat i onödan. Tagit sönder mina strumpor i onödan. Men värst av allt: missat maglåten!
Det får bli en planka till middag.
9 Kommentarer
Puky
12 maj, 2017 kl 08:45Plankstek eller planklek?
Anna
12 maj, 2017 kl 13:00Plankstek är ingen favorit. Det blir planklek och sushibowl istället :)
Trail och Inspiration
12 maj, 2017 kl 09:38Det går troll i saker ibland. Men det blir rolig läsning! ;-)
Anna
12 maj, 2017 kl 13:01Jamen eller hur! Och allt samtidigt liksom. Varför är det inte bara strumpan som går sönder?
A-mamman
12 maj, 2017 kl 11:13:) :) :)
Hanna
12 maj, 2017 kl 11:21Inte så kul för dig men rolig läsning för mig! :-P
Anna
12 maj, 2017 kl 13:02Jag nästan önskar att det funnits en övervakningskamera som dokumenterat eländet. Det hade blivit värsta papphammar-filmen :)
Mia
12 maj, 2017 kl 12:28Som sagt. Världen jobbar emot dig för att du ska få något att blogga om. Heja världen! :D
Anna
12 maj, 2017 kl 13:03Men idag är världen med mig. Så att jag får något annat att blogga om. Måste bara få det officiellt först….