Dagen efter

De flesta lopp jag har sprungit har legat på en lördag. Då har man hela söndagen till att njuta av postmarathonfeeling, återhämtningsfrossa hotellfrukost och casha in sin shoppingstege. Efter Köpenhamn igår var det raka spåret tillbaka till verkligheten.

Knappt hinner jag landa i soffan innan det är måndag morgon och verkligheten knackar på. Klockan är 06.00 och larmet tjuter. Jag får byta en timslång hotellfrukost mot en snabb vardagsgröt innan tåget. Benen är förvisso förvånansvärt samarbetsvilliga men tårna har checkat ut. Stortånageln känns blå utan att vara det. Alla skor känns för små.

På jobbet väljer jag att inte använda ståbordet idag. Sitta känns fint. Det får man unna sig. Jobbar en arbetsdag och tar tåget hem igen. Oglammigt som attan. När man förtjänar en shoppingrunda som allra mest. 3.27 borde ju i alla fall berättiga till de snygga sommarshortsen jag spanat på, den röda Asicströjan och ett par nya löparskor.

Men nej, jag ska visst ha klasser på gymmet också. Yogan kan ju vara skön, men SPINNING alltså. Hur bra känns det? Och hur ska jag ens pressa ner de här potatisarna i ett par spinningskor?

Loppet igår var förvisso hur trevligt som helst, men alltså lopp på en söndag. Nästa gång ska jag ta semester dagen efter!