Nobelpriset i dålig tajming

Jag vet inte om det är jag, Österlen Spring Trail eller arrangörerna bakom gårdagens Talk ’n’ run som ska föräras Nobelpriset i dålig tajming, men någon borde hållas ansvarig för den kniviga situation jag just nu befinner mig i…

Söndag kväll. Sitter på tåget hem, fullspäckad med löparinspo. Har precis tillbringat en timme i vårsolen, i löparkläder, utan att springa.  Peppen är brutal, liksom abstinensen i löparbenen.

Egentligen vill jag smyga ut direkt när jag kommer hem, innan någon ens hinner se mig. Gömma väskan bakom brevlådan och sticka iväg. Skylla på att tåget är sent, och sedan hävda att svetten i min panna bara är min nya glansiga och ytterst trendriktiga ansiktskräm…

Inser att det finns risk att jag blir avslöjad och väljer att ansluta till familjebestyren. Inkasserar ett par pluspoäng i tvättstugan, men blir inte av med myrorna i brallan. Försöker med alla medel hitta en lucka men det är tjockt. Inser att jag får hålla mig i skinnet och laddar för den kommande löparveckan, taggad till tänderna. Kan man ställa väckarklockan på 05.00?

Så slår det mig att jag ska springa 47 km på lördag. Att jag kanske inte borde lyda kroppens sprattiga önskemål om att springa hela tiden, varje dag och lite extra på lunchen.

Och att denna löpvila sammanfaller med en hel-ledig torsdag, en ännu ledigare fredag, och påskvibbar i luften. Dagar då förnuftet säger att jag borde ägna mig åt nagelklippning och yoga, snarare än ett långpass till månen och tillbaka.  På lördag leker jag av mig, men sen: en jätteledig söndag och en helt blank måndag. Körsbärsträd i blomning. Och Sveriges tröttaste ben.

Vem lägger ett lopp på påsklördag som liksom drabbar hela påskhelgen. Och vem är så dum så hon anmäler sig?

Det här är kanske den påskhelgen då jag ska får ordning i trädgården, köpa nytt kök, shoppa en vårjacka och hinna ikapp med bokföringen? Hur påsk-roligt låter inte det? Men jag ska njuta på lördag!