Vi har kommit till den tid på året när tiden får snurr och bara försvinner. När halva våren plötsligt gått utan att man hunnit med. Kom ihåg var ni hörde det först, men snart är det påsk. Och paniken över allt det där man skulle hunnit och aldrig hann.
På söndag hade jag behövt min backträning…
Det här är sakerna som fått och får tiden att flyga:
Winter crossrun på söndag. Bara sju kilometer men galet kuperat. Jag hade behövt ladda mentalt för det här loppet. Jag hade behövt träna backar. Men tiden försvann….
Stävie Trail. De sista veckorna ska allting fixas. Man tror att man har gott om tid men nej. De här är de tre snabbaste veckorna på hela året.
Nätt och jämt hinner man återhämta sig från årets urladdning så är det dags för Portugal. Dit man hade velat komma med lite mer fart i benen. Och fler par sport-bh:ar och nya löparskor. Men tiden att fixa kommer liksom aldrig. Pang dit och pang så är man hemma igen. Och ingen har märkt att man varit borta.
Efter Portugal är det tre veckor till årets första ultra. 47 km. Men var är distansen i benen? Och var tog all den tid vägen som man hade för att bygga långsamt.
Påskafton alltså. Vi är redan där. Pang.
9 Kommentarer
Lillian
16 februari, 2017 kl 07:32Jag tycker det säger pang så är det Göteborgsvarvet och så står man där igen och undrade vad som hände? Alla de planerade långpassen hanns inte med och kunde man inte fått ett par veckor till med träning?
Anna
16 februari, 2017 kl 13:29Det pangar alltid när det gäller Göteborgsvarvet. OCH stockholm marathon. Pang pang! Och man lär sig aldrig :)
PERNILLA
16 februari, 2017 kl 07:56Ja på söndag är det dags igen!!! Då ses vi!! :) , och påskafton blir det minsann Lill-Ultra för mig med ;). Platserna till 21 km var slut så……….
Anna
16 februari, 2017 kl 13:30Men åååh! Vad roligt! Då får jag se dig två gånger på bara några månader! Jag är mest nervös för söndag, den kommer göra ondare än 47 km….
Pernilla
18 februari, 2017 kl 17:46Ja men jag fattar inte riktigt varför jag ska springa imorgon, he he. Det räckte ju egentligen med en gång ;)
Mia
16 februari, 2017 kl 10:58Jag veeeeeet! Men det bästa med det är att snart är sommaren här. Det får gärna gå fort fort fort för min del. Fast de där två vckorna utomlands kan gärna kännas lite långa förstås. Och så behöver jag ju lite tid att samla ihop mig inför efter-föräldraledigheten…
Anna
16 februari, 2017 kl 13:31På tal om saker som går fort – föräldraledigheter!!!! jag trodde jag skulle hinna allt, men tji fick jag. När åker ni?
Hanna
16 februari, 2017 kl 11:18Tiden får gärna sakta ner lite. Jag ska springa halvmara 7 maj och det längsta jag sprungit i år är en mil. Jag börjar känna mig stressad!
Anna
16 februari, 2017 kl 13:39Deal, då pausar vi tiden nu så vi hinner träna! Fast jag hade helst inte stannat längre än nödvändigt i det här vädret…. vi kanske kan pausa i någon varm aprilvecka istället :)