Winter cross run 2017. Jag hade förberett mig mentalt genom att läsa race reporten från förra året. Var därför helt på det klara med att det skulle bli kuperat. Att jag skulle bada i ett 7,5 km långt gyttjebad var jag inte lika beredd på. Förvisso en ganska cool överraskning…
Det regnar innan start och vi sitter och trycker i bilen så länge det bara går. En kvart innan startskottet tvingar vi oss ut och kör en kort uppvärmning för att väcka liv i musklerna. Och de blir väckta med besked. Det är lera över allt och jag inser att det inte kommer bli någon walk in the park idag. Snicksnackar lite med kända ansikten i startfållan innan det är dags att koppla på pannbenet.
Precis som förra året är det galet kuperat. Men när man liksom glider två steg bakåt på varje steg fram, blir uppgiften aningen mer svårsmält. Pulsen slår i taket trots att jag står och stampar på samma fläck. Mina skor försvinner under lera men det gör inget. Tvärtom önskar jag nästan att jag ska få snubbla till och ramla raklång. Jag hade skrattat ihjäl mig!
I de få partier som är flacka kan jag mata på lite men i övrigt går det i snigelfart. Och i en av de sista backarna mot varvning / mål är det så brant och halt att jag inte lyckas ta mig upp utan att klättra på alla fyra.
Den här versionen av Winter cross run är förmodligen det galnaste jag någonsin sprungit men jag hade inte velat vara utan leran. Det var liksom kryddan på tillvaron. Grädden på moset och svampen på sillen. Den där detaljen som gör att man aldrig kommer glömma upplevelsen.
Loppet må ha varit sjukt jobbigt men efterrätten var snäppet ännu värre: att krångla av sig alla leriga kläder utan att smutsa ner bilen. Jag känner Fredriks vakande öga över mig när jag svingar mina leriga strumpor omkring mig och försöker få dem att landa fint på en handduk och inte i sätet. Vill ju inte riskera familjefriden.
Hos Tryde, ett stenkast från gyttjebadet, står after-run-lunchen uppdukad efteråt. Linssoppa som värmer gott i magen och SEMLA till efterrätt. Jag vågar utnämna den till den godaste jag ätit i år! Mycket njutning för pengarna i dag alltså.
Och till dig som missade gyttjan idag. Boka in nästa år. Roligare än alla karuseller i världen! Jag planerar redan nu för att göra sälen i lervällingen innan målgång… be there or be fyrkant!
20 Kommentarer
Trailinspiration
19 februari, 2017 kl 17:34Av någon anledningen (jag tror det var lervällingen och kämpaglöden som gjorde mig trött, t.o.m. när jag läste om det) men plötsligt tyckte JAG att det lät gott med semla… Haha! :-)
Anna
20 februari, 2017 kl 17:23Alltså för den semlan hade jag lätt sprungit några varv till. To die for. Årets bästa. Till och med du hade gillat den :)
Andreas
19 februari, 2017 kl 18:34Nu återstår att se om vi får någon lera i stävie. Grymt lerbadat!
Anna
20 februari, 2017 kl 17:24Den här mängden blir svårslagen men lite geggamoja kan vi allt hoppas på! Snö har vi ju redan testat…
Mari
19 februari, 2017 kl 19:31Den där leran alltså. Galet nog så går jag igång på den :)
Anna
20 februari, 2017 kl 17:24Jag med, den var hur kul som helst!
Mari
20 februari, 2017 kl 18:51Måste nog anmäla mig till något lerigt :)
Sara
19 februari, 2017 kl 20:06Du är bara så glad för att du slapp cykla 3 mil i gyttjan först ;)
Anna
20 februari, 2017 kl 17:24Och att jag slapp vara publik :)
hopihopi
19 februari, 2017 kl 20:15Men hjälp vad det var lerigt! Verkar som en roligt lopp i alla fall :)
Anna
20 februari, 2017 kl 17:25Det var galet, crazy, tokjobbigt och kanonkul på samma gång!
Ida (Träningsblogga)
19 februari, 2017 kl 21:32Underbart att racerapportsäsongen är här!!!
Och grymt jobbat där i leran, det där såg ju faktiskt rätt galet ut.
Anna
20 februari, 2017 kl 17:25Eller hur! Race-premiär för mig i år. Nu fylls bloggarna snart igen! Så kul!
Pernilla
19 februari, 2017 kl 22:41Det var galet och overkligt???, men eftersom det är så annorlunda så måste man ju liksom vara med?♀️
Anna
20 februari, 2017 kl 17:26Ja, det får bli en årlig tradition! Fast nu blir man ju nästan besviken om det är torrt nästa år.. :)
Gert
20 februari, 2017 kl 08:45Det var roligt att sitta här hemma och läsa om det. :)
Semlan hade jag gärna varit med på.
Jag hade inte klarat loppet eftersom hjärtat krånglar
Anna
20 februari, 2017 kl 17:27Tråkigt med krånglande hjärta! Hoppas det slutar krångla! Du slipper ju i alla fall bli lerig om fötterna :)
Gert
20 februari, 2017 kl 18:54Hjärtflimmer.Det slog i 160.Behandlas med medicin.Återbesök 6.e Mars.Det är bättre nu.
Mia
20 februari, 2017 kl 13:46Dröm! (minus semlorna…) Får sådana där hjärtformade ögon. Det var alldeles för lite lera där jag sprang i helgen.
Anna
20 februari, 2017 kl 17:27Boka in skåne nästa februari då alltså! :)