Jag är anmäld till 25 km trail på söndag, en ganska stor utmaning för mig och mitt Vänsterben. Jag tror liksom att jag är samma person som skuttade igenom Helsingborg marathon med ett fett leende på läpparna. Att jag inte sprungit långt sedan dess har jag sedan länge förträngt.
Har lätt att glömma mitt Vänsterben. Att låtsas som det inte finns och boka mig till allt möjligt roligt, fastän jag inte vet om jag kommer vara hel. Jag stoppar huvudet i sanden för att livet blir så mycket roligare som struts.
Förutom helgens äventyr tror jag fortfarande att jag ska ta mig runt såväl Lund Runt (30km) och BUS-löpning från Malmö inom den närmsta tiden. Denna struts behöver plockas ner på jorden. Eller åtminstone få upp huvudet ur sanden. Hur svårt kan det vara att inse att man inte är där man brukar?
Kristianstad på söndag alltså. Sen kanske jag får den gummiklubban i huvudet som behövs för att få mig att stanna i soffan. Lika bra jag börjar bädda…
6 Kommentarer
Märta
17 november, 2016 kl 20:57Hoppas Vänsterbenet håller så du slipper den där gummiklubban. Tror inte att inlägg fån din soffa hade varit lika roliga som inlägg från dina andra upptåg :-)
Anna
18 november, 2016 kl 19:19Inlägg från soffan låter urtrist. Jag hoppas ni slipper det….
Ingmarie
17 november, 2016 kl 21:22Det konstiga är att du ändå alltid lyckas fixa allt du åtar dig. Har jag ont/kroppen inte funkar är jag liksom helrökt och kan inte ens tänka på en nummerlapp. Hur gör du?
Anna
18 november, 2016 kl 19:21Det är nog mest att jag har svårt för att ställa in saker. Det som är bokat är liksom bokat. Det finns säkert någon diagnos för sånt… Så får vi se om det håller. Jag vet att det håller för 13 km. Den sista halvan är mer osäker. Så länge jag inte trycker på brukar det kännas ok så jag får köra på det. En söndagsrunda in da woods!
Trail & Inspiration
17 november, 2016 kl 21:44Samtidigt som man inte sprungit långt på ett tag, tycker jag att det är ”lätt” att tänka; man kan ta sig jäääkligt långt på pannben. Det är väl det som ibland är mitt problem…
Men förstår exakt dina tankar!
Anna
18 november, 2016 kl 19:21Pannbenet räcker långt. Men benet tackar oftast inte pannbenet dagen efter :)