Skapa din inspiration!

Malin tipsar i ett blogginlägg om fyra sätt att hitta träningsmotivation. Ett jättebra inlägg i sin helhet, men jag fastnar lite extra för en av hennes formuleringar:
”Det är inte alltid man känner inspiration. Det är då man måste SKAPA inspiration.”
Den meningen är så klockren att jag är beredd att ge henne nobelpriset för den. Inte ens Bob Dylan kan ha skrivit något så klokt! 

img_1727

För mig är det galet viktigt att jag känner inspiration till träning. Annars blir det liksom inte av. Och precis som Malin skriver kan jag inte bara förvänta mig att den ska finnas där varje dag, för det gör den inte. Jag måste själv tänka till, leta reda på den eller helt enkelt uppfinna den. Och det är tamejtusan halva nöjet med att träna!

Så här hittar jag motivation till träning som kan kännas seg och tråkig vid en första anblick:

Morgonlöpning:
Planerar en extra flashig frukost efteråt som jag kan ha siktet inställt på under hela löpningen.
Plockar upp minnet av tidigare morgonrundor och påminner mig om den fantastiska känslan att äga världen, långt innan alla andra slöfockar kommit ur pyjamasen. Vet att jag kommer att älska känslan när jag väl tagit mig ut.

Mitt-i-veckan-passet-som-det-egentligen-inte-finns-tid-för:
Jag hinner inte göra något fancy. Inte sticka till roliga platser. Det är en rutinrunda som ska genomföras. Typiskt pass som kan pimpas med test av nya löparkläder, nya löparskor eller trevligt sällskap. Kanske leka inte-stöta-asfalt eller roa mig med att göra tio armhävningar på var tredje parkbänk…

Löpning i dåligt väder:
Vind, regn och snö. Alltså det här taggar igång mig. I oväder känner jag mig stark. Jag triggas av tanken att få kriga mig fram och tänker att det blir ett bra inlägg på bloggen. Alltså, genom bloggen kan man hitta inspiration till de flesta pass! (Faktiskt egentligen det säkraste tipset: skaffa blogg. Du kommer ta dig ut på alla pass, du kommer bada fast du tror att du ska frysa ihjäl, du kommer utmana rädslor och aldrig någonsin fastna på ett sofflock. Var så säker!)

Löpning-när-tid-finns:
Långpassen är som gjorda för att förgyllas, och här utnämner jag mig själv till expert. Jag vet ALLT hur man fördriver 30 km utan att man märker det. Här är mina favoriter.

Transportlöpning.
Från A till B. Löpningen känns så mycket mer meningsfull när man tar sig någonstans och inte leker hamster i ett hjul. Hem från kalas, till eller från barnens träningar, you name it. Tidseffektivt är det också.

Sällskapslöpning.
Förstår ni hur mycket man hinner prata på ett långpass. Och när man tittar på klockan första gången har det redan gått 17 kilometer utan att man märkt nått. Dessutom two-in-one: sällskap och träning. Bästa!

Löpning på nya platser.
Skogen, havet, staden. Hitta omväxlingen jämfört med det invanda.

Nostalgilöpning.
Ta på dig skorna och bestäm dig för att springa till alla ställen du bott på, skolorna du gått på eller längs din barndoms busslinje. När jag nostalgispringer kan rundorna bli hur långa som helst. Det finns någon slags tillfredsställelse i att se mina gamla skolor och jag har väldigt svårt att sluta förrän jag har bockat av både mellanstadiediscon, platser för gymnasiefesterna och badhuset där jag åt min första mjukglass.

Skattjaktslöpning.
Lund har en fotoorientering som jag sprang i våras. Att ta sig mellan olika kontroller på en karta. Rundorna blev 2-3 mil utan att jag märkte det. Vet att det finns motsvarande stadsorienteringar på många ställen, värt att undersöka om du vill ha ett roligt pass.

Jag tänker också att den aktivitet jag roade mig med i fredags skulle lämpa sig i en löparvariant, och har bett företaget i fråga ta fram en sådan. Som det verkar kommer det bli verklighet i mitten på januari, så håll en lucka där vetja!

Fikalöpning.
Behöver ingen närmare presentation. Det är passen man liksom kan längta till hela veckan. Och hur många gånger åkte jag inte till Lund för långpass i vintras, bara för att få njuta av en cappuccino efteråt. I min ensamhet. Så himla gott.

Hur skapar du inspiration?

14 Kommentarer

  • Svara
    Erika - Löpningen & Jag
    18 oktober, 2016 kl 15:33

    Åh, så himla bra inlägg och massor av tips på hur man pimpar långpassen (som annars kan vara dödens trista!). Min, eller rättare sagt vår grej, har blivit att cykla medan den andra springer (pratar alltså om min löpande kille/sambo). Han är ju lite snabbare än mig så ibland är det svårt att få ihop löpningen om båda ska hålla sig till sin plan, men att en tar cykeln och har dricka och energi i cykelkorgen, och sen hänger med som sällskap är så himla härligt! Man hinner prata hur mycket som helst. Sen är det ganska härligt att cykla långsamt på en gammal damcykel till skillnad från hetsen och slitet som man gör på racern.. x)

    • Svara
      Anna
      20 oktober, 2016 kl 07:20

      Himla smart idé! Har sprungit med cyklande barn i bland. Funkar också kanon. Så mycket lättare att få kontakt när de inte kan titta telefonen/ipaden…. :)

  • Svara
    Rund är också en form!
    18 oktober, 2016 kl 16:08

    Vilken bra spinn-off på ämnet! Och tusen tack för länkkärleken! <3

    Massor av (fler) tips! Älskar att springa på nya platser. Och att springa i typ storm. Det är så himla häftig känsla..! :-)

    • Svara
      Anna
      20 oktober, 2016 kl 07:21

      Storm är coolt. Det blir så crazy att man liksom lockas ut. Och när det är som värst kan jag inte låta bli att skratta åt eländet!

  • Svara
    Mari
    18 oktober, 2016 kl 19:09

    Klockrent. Så bra! Ja, skapa sin inspiration. Det får en göra rätt ofta.

    • Svara
      Anna
      20 oktober, 2016 kl 07:21

      Älskade formuleringen – skapa inspiration! Tack Malin för den!

  • Svara
    Mia
    19 oktober, 2016 kl 10:59

    Bra inlägg! Vill ut och springa och skapa inspiration direkt. Samt ta en fika! Tror du jag kan lämna bebisen hemma? Hon sover ju…? ^^

    • Svara
      Anna
      20 oktober, 2016 kl 07:22

      Ja såklart. Det måste ju vara mindre farligt än att åka med i en springande vagn :) Fika är världens bästa inspiration, man kan springa hur långt som helst för en riktigt bra fika!

  • Svara
    anneliten
    19 oktober, 2016 kl 13:12

    Jag erkänner – en del pass jag gjort i mina dar har blivit av/blivit längre/blivit tuffare för att jag såg framför mig att jag skulle blogga om dem. Sedan gjorde jag inte alltid det när jag väl kom hem. Och nuförtiden är min tränings så mycket mellanmjölk att den sällan känns värd att beskriva. Men jag har funderat runt det där (det gäller väl även jogg.se och sådana platser) – vad det säger om mig som människa att jag vill att folk ska se min träning på nätet… Det där bekräftelsebehovet liksom… Nåja, det ÄR en inspiration till träning att blogga och att läsa bloggar. Vill man se snällare på det än som ren bekräftelse så kan man ju säga att man är ett kompisgäng i bloggvärlden (på jogg.se eller funbeat) som liksom umgås genom att träna men på var sitt håll. Äsch. Det blev lite rörigt. Men du fattar nog

    • Svara
      Anna
      20 oktober, 2016 kl 07:27

      Fast jag ska inte säga att jag bloggar för bekräftelse av själva träningen. Jag tränar grymt mycket mer än det jag bloggar om. Däremot vill jag att de träningspass jag väl bloggar om ska vara inspirerande eller roliga att läsa om. Finns inget värre än inlägg (blogg/insta/fb). Idag sprang jag 7 km på 34 minuter och hade 192 i puls….”. Eller jag lyfte 30 kg i den och den övningen. De tråkar ut mig. Så när jag gör crazy saker ser jag det mer som ett sätt att få ett bra inlägg (till skillnad från de där krystade där man aldrig kommer på vad man ska skriva…) . Bekräftelsen jag söker är väl snarare att folk gillar min blogg än att de tycker jag är bra som tränar :) Och nu rörde jag till det ändå mer. Hoppas du fattar….

      • Svara
        Anneliten
        23 oktober, 2016 kl 15:47

        Jag menade inte dig… Skrev om mig. Och om ett fenomen – att logga träning offentligt ☺️ Hoppas du inte tog illa upp…

        • Svara
          Anna
          24 oktober, 2016 kl 10:23

          Nej såklart tog jag inte illa upp. Det är ett konstigt fenomen. Hela bekräftelsegrejen med insta etc är konstigt i sig. Och alla trillar dit :)

  • Svara
    Ingmarie
    21 oktober, 2016 kl 21:10

    det där har varit mina ledord i princip alla år och jag säger det ofta. Liksom man måste skapa motivation. :-)Enklaste ”knepet” är att tänka hur det ska kännas efteråt. :-)

    • Svara
      Anna
      22 oktober, 2016 kl 14:20

      Just nu är den särklass bästa motivationen vetskapen om att ett löppas (oavsett temperatur ute) är den enda chansen för mig att få känna mig varm. Går och snorar inomhus så här års! Så kallt överallt!

    Kommentera