Underlagstoppen och botten

Sprang i skogen i går igen och upptäckte (för tjugofemte gången!) hur lite jag tycker om stenar. Så hårt liksom. Här är listan över mina bästa underlag för löpning:

1. Mjuk barrskogsstig med bara enstaka rot och kotte
2. Motionsspår (nu får jag alla trailnördar efter mig!)
3. Hårt packad grusväg (som asfalt men med naturfeeling…)
4. Asfalt (förlåt!)
5. Stig med rötter, men utan sten (gärna sko-långa avstånd mellan rötterna så jag får plats!)
6. Hårt packad sand, ej sluttande (för en kortare runda kunde den hamna som nr 1, men inte på långpass…)
7. Välklippt gräs (min egen gräsmatta kvalar inte in!)
8. Lera. (Inte så bra för löpning, men kul!)

Och värsta-listan:

1. Typ singel fast med halvstora stenar, i fyracentimetersklassen (ont vid blotta tanken!)
2. Kullersten (döden för mina Mortons-fötter)
3. Stig med stora stenar (livsfarligt! Om man snubblar dör man typ!)
4. Lös sandstrand (jobbigt som attan. Får hälseneproblem bara jag tänker på det!)
5. Hal spång (finns det verkligen inga trailskor som biter på hala spänger??)
6. Oklippt gräs, med tuvor och gropar (som upplagt för stukade fötter. Vill inte!)

Nu kommer jag inte på fler underlag. Vilken är din favorit? Och antifavorit?