Om jag vann första etappen med 5 minuters marginal fick jag se mig slagen med 7 minuter igår. Skillnaden heter OBANAD terräng och branta nerförslöpor…
Jag ser henne redan i starten. När jag väl hittat starten alltså, det var liksom inte plättlätt. Hon ser snabb ut men jag känner med lugn med att hon inte tävlat första dagen och därför inte är någon konkurrent på totalresultatet.
Starten går och sen ser jag henne inte mer. Ingen annan heller för den delen. Fältet sprids nästan direkt och jag blir ensam med snitslarna som inte finns. Till skillnad från dag 1 är märkningen ytterst sparsam och det är ett konststycke att hitta rätt. Inte helt sällan får jag stanna upp, titta runt och leta en stund innan jag kan fortsätta. Förutom ett magplask som skrapar upp näsan, armbågen och ett knä, tar jag mig ändå runt utan större problem.
Värre är det med tjejen som ska springa femman och missar skylten mot mål, tar vägen för varvning, springer hela banan en gång till utan att märka det, och sedan blir förvånad att tiden är så dålig. Tro tusan det när hon sprungit tio km istället för fem…
Men hon var inte ensam om att hamna fel. Det var ett helt gäng som varit ute och valsat.
Jag hoppas på bättre snitsling ikväll. Och lite mindre obanat. Jag får ju fasen ont i fötterna av obanat.
Tvåa på dag två alltså.Och följer vi någon slags logisk talföljd borde jag komma trea på dag tre. Let’s do this.
6 Kommentarer
Erika - Löpningen & Jag
13 juli, 2016 kl 19:26Haha, men stackars tjej som sprang SÅ fel. Eller ja, mer löpning för pengarna som du brukar säga? :D
Grattis till andra platsen Anna! Obanad terräng är inte att leka med.
Anna
15 juli, 2016 kl 07:26Mest förundrad att hon inte kände igen sig på andra varvet. Det gjorde till och med jag :) Obanad terräng är läskiga ting :)
Rund är också en form!
13 juli, 2016 kl 21:05Obanat är da shit! ;-)
Men bra kämpat!
Men oj, springa 10 km istället för 5 och inte märka det? Haha! Vad roligt!
Anna
15 juli, 2016 kl 07:28Haha, obanat är så svårt och kräver hela min samlade hjärnkapacitet. Jag kände varje gång jag kom ut på stig/grusväg hur motorn liksom drog i gång och farten gick upp hur mycket som helst! Att inte märka att man springer dubbelt så långt är ett konststycke, jag tror inte ens jag hade klarat det :)
Marie
13 juli, 2016 kl 22:44Bra kämpat! Du tar tillbaka första platsen igen! Heja heja!!
Anna
15 juli, 2016 kl 07:28Det blev spännande tack vara felspringet, men det gick :)