Rapport mellan vilsespringen

Vi har ett späckat schema, därav bristen på blogginlägg. Eller schemat är egentligen ganska luftigt, det är snarare så att alla planerade aktiviteter tar 2,5 gånger längre än tänkt.  Dagens lunch intogs klockan 17.00…

 

Att allting tar så lång tid beror på att vi kommer vilse hela tiden. Vi missar färgmarkeringar och följer betongklumpar i marken som senare visar sig inte alls ha med leden att göra. Vi hamnar i taggbusksnår som sätter spår i våra underben, vänder kartor fel och springer i cirklar. Att ta selfies och groupies är också en tidsödande aktivitet. Och att jämföra vem som har fulast underben. Jag ligger bra till med mitt mastodontblåmärke på knät, och rivsår all over the place…

Men det sköna är att det inte finns någon stress. Vi ska ju bara springa, äta och sova. Livet när det är som enklast!

Miljön här på Mallorca är helt magisk. Vi växlar steniga berg med pinjedoftande skog och mjuka sanddynor. Det turkosa havet lockar till bad men någonstans går gränsen för hur wild and crazy jag tillåter mig själv att vara. Det är ju faktiskt minst tio grader för kallt!

Men. Allt är inte fantastiskt. Två av sju har drabbats av magsjuka. Den ena är min roomie som bytte sängen mot toalettgolv i natt. Min egen mage är heller inte helt hundra. Den leker torktumlare och var ett mindre trevligt sällskap på dagens långtur i bergen.

I morgon hoppas jag ordningen är återställd. Då rastar vi löparbenen för sista gången på den här resan. Hittar ett glassigt café och njuter av solen. Förtränger in i det sista att det är plus 6 grader och regn som väntar bara två dagar bort…