Lurad av superfood, rawfood and you name it

Jag älskar raw food. Mycket för att jag älskar nötter och raw food ÄR typ nötter…

Jag äter mycket ”nyttig” mat men inte nödvändigtvis för att jag tror det ska få mig att leva till jag blir 118. Men för att jag tycker det är gott och mår bra av det. Därför.

Jag förstår att agave och honung också är socker. Att det inte är bra att äta obegränsat bara för att det är trendigt.

 

I senaste numret av Naturskyddsföreningens tidning Sveriges Natur listar de fyra dyra luringar om mirakelmat. Jag sammanfattar:

Agavesirap. Trendigt som attan men enligt artikeln ”en hårt processad produkt från liljeväxten Agave som också är huvudråvaran i tequila. Inte ett dugg nyttigare än vanligt socker från sockerrör eller sockerbeta, bara dyrare!”

Chiafrön. Lever glansdagar i chiapuddningens tidsepok. Näringsrika men…. ”eftersom portionsstorleken bara är ett par gram bidrar det inte med mycket nyttigheter. Dessutom är det oklart hur mycket kroppen kan tillgodogöra sig av hela frön”.

Cashewnötter. Fint näringsinnehåll och en basvara i det råa köket. I verkligheten är de inte råa utan har alltid ångats för att kunna avlägsna skalet. En luring för rawfoodfantasterna men för oss övriga spelar det ju ingen roll.

Mandelmjölk. Som ersättning för den numera livsfarliga komjölken… Artikeln låter oss dock veta att det inte precis är någon hälsodryck. ”Rent näringsmässigt kan den liknas vid vatten som smaksatts med mandel. Förutom vitamin E är näringsinnehållet nära noll om den inte berikats på konstgjord väg”. Galet dyrt vatten alltså!

Jag är nog inte så lättlurad. Låter mig inte förledas så mycket av trender. För jag är medveten om att dagens mirakelmat mycket väl kan vara ”dåligt för hälsan” om något år. Och att det som är mindre bra idag förmodligen är morgondagens superfood.

Ja ni har väl hört den om äggen…