Jag har varit så behärskad genom hela mitt löpförbud. Gillat läget och tänkt att cykeln varit ett finfint alternativ. Jag har inte längtat ihjäl mig efter löpningen och liksom inte lidit. 
Idag sprang jag på Österlen. Genom fantastiska trollskogar och längs den vackra Verkeån. Dog en smula i backarna och kände lekfullhet bland prassliga löv.
Orienteringstoalett. På tjejsidan hade vi alla fall väggar mellan toalettstolarna…
Som en katt bland miljoner orienterings-hermeliner cruisade jag runt och njöt. I vaden en vag känsla men inte mer. I huvudet väcktes ett löpsug med helt orimliga proportioner.
Jag VILL springa 21 km på lördag. Det är inte förnuftigt men jag vill.
Jag VILL åka till Mallorca om två veckor. Bo i ett sagolikt mästarnasmästare-hus och knarka höjdmeter. Det är om möjligt ännu mindre förnuftigt men på något vis känns det som mitt vad-ont kommer att retirera. Inse att det inte är lönt. Att jag kommer springa bort det.
Farligt kaxigt tänkt. Garderar mig med peppar, peppar och hela köret, men jag känner mig så in i bängen hoppfull. Nykär på något vis. I löpningen och naturen. Och i maten på Mandel & Målla.
Raw food-pizzor i 4 smaker. Bananchokladpajen hann försvinna innan jag fick upp kameran…
14 Kommentarer
Ingmarie
10 april, 2016 kl 20:31Förstår precis!!!! Måtte vaden hålla nu! Och vilken mat! To die for!
Anna
11 april, 2016 kl 06:30Helt fantastisk! Det är den jag vill låta dig uppleva. Hoppas vi får ihop det på lördag!
Nipe
10 april, 2016 kl 20:40Vattentoa med vägg mellan, det är ofattbart lyxigt i orienteringsvärlden ? Men vilken höjdardag ni verkar ha haft!
Anna
11 april, 2016 kl 06:33Grymt ju! Killarna fick en mer sällskaplig variant med toaletter på rad utan vägg…
Rund är också en form!
10 april, 2016 kl 21:08Förstår dina tankar. känner mig lite övermodig ibland, när jag kör lite längre pass och/eller intervaller, eller tränar löpning två dagar i rad. Vet ju i teorin att jag ska öka långsamt… Men som sagt, peppar peppar…!
Anna
11 april, 2016 kl 06:34Så svårt att besinna sig. Det har varit så lätt fram till igår, jag vet liksom inte vad som flög i mig…. Nu vill jag bara mer! Fast idag spinnar jag. Sommarvädret till trots…
Mia
11 april, 2016 kl 08:18Men jag har inget löpsug. Iiiiiiinte alls… Torr asfalt på vackra västkustvägar. Ach. Pft. Om jag har löpsug så heter det nog Torbjörn :D
Anna
11 april, 2016 kl 09:45Hälsa Torbjörn att hans tid kommer! Du ska bara skjuta ut en kanonkula först! :)
andreas
11 april, 2016 kl 09:21Håll ut lite till! 21km i skogen i all ära, inget att vifta bort – men tänk om de kommer på bekostnad av utökat springförbud? Nån vecka vila till och kroppen kanske är redo för en hel sommar av löpning – det vill du inte missa! Kämpa!
Anna
11 april, 2016 kl 09:48Du är klok som en bok! Fast så här står på fb:
”Det är alldeles för sent för att ändra anmälan såsom namn, distans, klubb osv. ”
Så jag får köra ”starta och bryt”-varianten. Men då måste jag bestämma mig VAR jag ska bryta för annars blir det ”bara en kilometer till” i 22 km…. Hallamölla hade fungerat. 8,5 km. Bryta där, plocka av nummerlappen, jogga tillbaka loppets sista 4 km.
Kari
11 april, 2016 kl 19:50Jag sörjer fortfarande att varenda liten glasskiosk på Österlen var stängd när vi var där ”efter säsong” (första helgen i september). Kommer jag någonsin att förlåta Skåne? Det är den stora frågan.
Anna
12 april, 2016 kl 09:02Ja Österlen är verkligen ett säsongsställe. Stendött vintertid kryllande av liv sommartid. Vi hade en hel strand helt för oss själva i fredags. Iofs utan glass, men med medhavd croissant… Du får åka dit sommartid så lovar jag att du kommer förlåta Skåne :)
Märta
12 april, 2016 kl 21:34Hoppas att vaden håller! Om du nu startar är Hallamölla faktiskt ett smart ställe att stanna på. Där är fint att sitta och heja på andra löpare med vattenfallet i bakgrunden. Själv ska jag funktionära på loppet och försöka se till att folk inte trillar ner i ån :-)
Anna
13 april, 2016 kl 10:43Det låter som en ansvarsfull och viktig uppgift. Kanske kan du sätta mig på en flotte tillbaka till starten i fall vaden ballar ur… :)