Aktivitetsarmband

Jag erkänner. Jag hänger inte med. Jag är gammaldags och bakåtsträvande. Jag tror mig inte behöva ett aktivitetsband. 


Jag hade dödat det aktivitetsarmband som velat få mig att resa mig. Alperna 2015…

Om jag sover dåligt märker jag det. Dels på att jag ligger och snurrar och dels på att jag är trött dagen efter. Inget aktivitetsarmband kan göra det tydligare för mig.

Om jag jobbar ekonomjobb en hel dag framför datorn vet jag att jag sitter ALLDELES för mycket. Jag löser det så gott det går genom att ta en extra promenad till och från jobbet, eller hämta papper i skrivaren lite onödigt ofta. Hade jag tvångs-ställt mig i givakt när klockan gav mig order hade chefen undrat om jag var frisk…

Om jag har tränat blir jag hungrig och äter tills jag blir mätt. Utan koll på hur många kalorier jag just bränt.

I gårdagens Vetenskapens värld  pratades aktivitetsarmband. En av nackdelarna som diskuterades var felmätningen av pulsen som gav effekt även i kaloriberäkningen. Upp till 50% fel kan det slå,  och personen i inslaget varnade för att man i förlängningen kunde gå upp i vikt om man åt 50% för mycket… (no shit!)

Fast så tänker jag. Finns det verkligen folk som äter efter en klocka? Som räknar kalorierna och slutar äta när klockan säger stopp. Trots att man är hungrig. Eller som fortsätter äta när man är mätt, bara för att klockan tycker man ska äta 50% till.

Hur hamnade vi liksom här? Vad hände med hungersignaler? Jag må vara gammeldags men jag tycker det funkar fint att lyssna på kroppen…

Roligare var inslaget om nittoplussare som tränade. Sån ska jag också bli.Då har jag säkert blivit trendig nog för ett aktivitetsarmband!

Finns det någon därute som är lika hopplöst efter som jag? Som kanske inte ens har snapchat…

21 Kommentarer

  • Svara
    andreas
    16 februari, 2016 kl 11:50

    Missade vetenskapens värld igår men ska kika på det senare i veckan. Kalorigrejen använder jag varken vid träning eller vardagsmotion, tycker man ska gå efter aptit helt och hållet vad gäller hur mycket man ska stoppa i foderklykan. Jag använder påminnelserna för att bli påmind om att hämta kaffe osv när jag varit för länge vid datorn men de fungerar ju dumt för en halvtimme efter att man varit ute och sprungit 25km kan den tycka att de är dags att röra på sig, den inbyggda aktivitetsmätaren i klockan. Jag behöver den inte för att få svart på vitt att jag rör på mig varje dag, de vet jag att jag gör. Det jag önskar av det på sikt är att de blir lite smartare och analyserar rörelsemönster, i kombination med sömn och liknande över tid. Tex borde klockan vid de här laget veta ungefär hur många gånger per dag jag brukar lämna skrivbordet på en vardag och ge förslag på hur mycket extra jag kan röra på mig per gång för att nå ”dagens mål” eller liknande.

    • Svara
      Anna
      16 februari, 2016 kl 16:22

      Men fattar den inte att du har sprungit? Eller har du den inte på dig då? Tänker mig krampen på gräset efter HBGM och en klocka som säger att jag har legat ner för länge…. Jag hade kastat den i havet :)

  • Svara
    Malin - Lite Längre
    16 februari, 2016 kl 13:26

    Jag är lika efter som du. Har varken armband eller snapchat eller periscope. Har känt armbandssug nån gång men dragit samma slutsats, samt att jag inte vill ha massa tekniska prylar runt mig när jag sover – inbillar mig att det skulle störa sömnen.

    • Svara
      Anna
      16 februari, 2016 kl 16:24

      Periscope…. DET har inte jag heller. Nej frågan är om vi behöver veta ALLT och vad vi ska med datan till. Speciellt om den inte stämmer…

  • Svara
    Kent
    16 februari, 2016 kl 13:49

    Kör jag på aptit så kommer jag väga 200kg om ett halvår, så ja, jag håller ordning på mina kalorier efter att provat känn efter när du är hungrig metoden i 46 år med misslyckat resultat. Jag är också medveten om att olika appar räknar olika bra. Armbanden kan man inte lita särskilt bra på om man inte har pulsmätaren på hela tiden och då dör batteriet redan efter en halv dag. Genom empiriska experiment har jag dock kommit fram till att 2210kCal som basförbränning plus aktivitetskalorierna uträknade från Strava funkar mycket bra på mig. Fördelen med denna metod efter kalbrieringsperioden är att jag nu kan slänga ut vågen, eftersom jag kan räkna ut vad jag väger. Vill jag gå ner 1kg så kör jag -500kCal/dag i 14 dagar så är det klart.

    • Svara
      Anna
      16 februari, 2016 kl 16:28

      200 kg låter ju lite jobbigt… Man får hitta sin egen metod och vad som fungerar för en. Hunger funkar bra som styrmetod för mig och då räcker det. Är inte aptiten synkad med behovet kanske man får hitta andra vägar och experimentera sig fram. En felvisande klocka kan ju också leda till 200 kg om man litar blint på den, men tycker man det funkar är det ju tipptopp.

  • Svara
    Staffan
    16 februari, 2016 kl 14:36

    Inget aktivitetsarmband, inget snapchat heller för den delen ;-) Lyssna t ex på podden Tyngre träningssnack med fysiologen Mikael Mattson som disputerat på uthållighetsidrott där han totalt dissar tillförlitligheten i dessa armband, och för den delen dagens pulsklockor som ger råd om längd på återhämtning, sömnkvalité etc,

    Nej, lär känna dig själv säger jag men så måste jag också ligga på en extremt bra energibalans eftersom min vikt har legat helt jämnt hela mitt vuxna liv.

    • Svara
      Anna
      16 februari, 2016 kl 16:31

      Tack för tips, den ska jag lyssna på!

  • Svara
    Reach Your Goal
    16 februari, 2016 kl 15:18

    Aktivitetsarmband är ju toppen för människor som behöver en extra kick, någon som motiverar en att röra sig lite extra som har svårt att få in det i sin vardag. Vi alla motiveras av olika saker och lever olika livsstilar vissa mer aktiva i sig själv andra behöver en extra knuff. Otroligt många överskattar sin aktivitet så ett aktivitetsarmband kan vara en bra ögonöppnare. Att lyssna på kroppen är absolut det bästa matmässigt, men är man redan överviktig så går det inte alltid att lyssna på mättnadssignaler för att gå ner i vikt eftersom dessa ofta slagits ur balans av ett missbrukande med för stort intag och då kan kaloriräkning vara till hjälp även om det inte behöver vara maniskt och exakt efter någon klocka/armband.

    Jag tycker aktivitetsarmband är toppen även om jag inte alls bryr mig om sömnmätningarna, jag ser det som en motivationshöjare även om jag är väldigt aktiv i min vardag så blir jag motiverad av statistik dock tycker jag det är bra att Vetenskapens värld belyser bristerna i dessa då många litar blint på reklamen för dessa armband som ofta är för bra för att vara sann och inte belyser hur komplex kroppen är, att inte allt går att mäta i ett armband för att kunna ge en facit till en hälsosam livsstil.

    • Svara
      Anna
      16 februari, 2016 kl 16:45

      Ja som motivationshöjare är det ju kanon (om man inte lyckas promenera sig till ett löparknä som jag gjorde när jag för första gången fick en stegräknare runt min hals…)! Men precis som du säger är kroppen komplex och alla svaren finns inte i ett armband. Tycker det är vettigt att den infon kommer ut!

  • Svara
    Richard (rundtramp.se)
    16 februari, 2016 kl 17:09

    Jag kör ett av de nya banden från Garmin, som kan mäta puls dygnet runt. Jag har det för att hålla koll på min vilopuls. För att se om jag riskerar att överträna, eller håller på att bli sjuk osv. Visst, pulsen är säkerligen inte 100% exakt. Men jag tänker att den är ”lika fel” hela tiden, så jag kan upptäcka avvikelser.

    Stegräknaren kollar jag på mest som kuriosa. Den är inget som påverkar mitt rörelsemönster direkt.
    Ok, nu är väl träningstokar som jag inte de som Vetenskapens Värld tänker som primär målgrupp.
    Har inte sett programmet ännu. Ska kolla ikväll, på Play.

    Jag kör inte aktivitetsbandet på träning. Då kör jag en riktig träningsklocka (Garmin 920xt).
    Där har jag pulsband, och litar på siffrorna. Ja, inte på kcal-beräkning kanske. Men puls, fart, tid…

    Och jag använder varken SnapChat, eller Pericsope. :)

    • Svara
      Anna
      16 februari, 2016 kl 17:27

      Fast jag kan bli lite nojig över att se pulsen hela tiden. Ett tag hade jag superhög puls när jag sprang och trots att jag kände mig jättepigg i kroppen fick jag ju liksom för mig att jag var sjuk och nästan döende….. Tills jag upptäckte saltkristallerna Allan på pulsbältet. Lite tvätt på det och sen var jag frisk igen!

      Kaloriförbrukningen är jätteorättvis dessutom. Alla andra får äta massor av semlor efter ett spinningpass och jag bränner knappt en morot :)

      • Svara
        Richard (rundtramp.se)
        16 februari, 2016 kl 17:42

        Jag kollar inte pulsen på armbandet. Kollar den i appen, någon gång i veckan. Annars hade man ju blivit helt stressad, precis som du säger.

        Ja, kaloriförbrukningen kollar jag inte ens på. Äter semlan ändå. :)

        DC Rainmaker postade precis ett inlägg om vilopuls från aktivitetsband m.m. Ingen kioskvältare precis, men lite mer insikt i alla fall.
        http://www.dcrainmaker.com/2016/02/understanding-continual-optical.html

        • Svara
          Anna (orka mera)
          17 februari, 2016 kl 14:51

          Tack för länk! Ska gå in och läsa! Att missa en semla pga aktivitetsband verker ju jättedumt, jag gör som du :)

  • Svara
    anneliten
    16 februari, 2016 kl 18:25

    Jag erkänner – jag hade ett aktivitetsarmband. I ungefär en månad. Sedan tröttnade jag helt. Slutade titta på siffrorna. Precis som du så vet jag med mig när jag rört mig mycket, lite eller lagom. och precis som du så är jag inte riktigt i riskzonen för att vara för inaktiv. Och då hjälper ju inte armbandet så mycket. Men är det peppande för någon så är det ju utmärkt!

    • Svara
      Anna (orka mera)
      17 februari, 2016 kl 14:53

      Allt som peppar gör ju nytta för någon. Själva inaktivitetsbiten är ju den vettigaste på hela mojängen. Sömnanalysen fattar jag inte alls….

  • Svara
    Ingmarie
    17 februari, 2016 kl 06:25

    Håller helt med! Jag är ju lite gammaldags när det gäller GPSklockor med. Och pulsmätare. Men jag använder de ändå ibland. Så jag inte verkar helt mossig. ;-) För mig är många prylar bara ännu en grej för att någon ska tjäna pengar. Men det finns absolut bra ”nya” grejer med förstås! Typ google maps offline. En räddare i springavilse-döden. ;-)

    • Svara
      Anna (orka mera)
      17 februari, 2016 kl 14:55

      Pulsmätare använder jag aldrig. GPS-klockan är kul för att veta hur långt det blev, eller för att programmera olika typer av intervaller. SÅ långt sträcker sig mitt tekniska intresse…

    • Svara
      Anna (orka mera)
      17 februari, 2016 kl 14:56

      Ja det är helt galet vad vissa får äta semlor när de tränar. Jag hör snacket i spinningsalen om hur många kcal folk tror sig ha förbränt, baserat på deras armband. Det är hur många semlor som helst. Lyckliga människor :)

  • Svara
    Pernilla
    17 februari, 2016 kl 06:47

    Håller fullständigt med! Inget aktivitetsarmband kan ersätta min egen känsla i kroppen. Jag är nog för mycket kontrollfreak för att lita på ett armband ;) Sen tror jag tyvärr att de flesta eller många får
    reda på att de kan äta helt för många semlor efter ett pass, he he
    Snapchat laddade jag ner en gång, men tog ganska snart bort det igen eftersom jag inte fattade grejen med det hela ;)

  • Svara
    Mari
    17 februari, 2016 kl 20:13

    Trots att jag har snapchat så funkar jag som du, när det gäller det ämnet du tar upp… Varför inte bara lyssna på kroppen?? Snart kommer det finnas en klocka som säger när det är dags att gå på toa….

  • Kommentera