Igår fick jag möjlighet att besöka Salming RunLab i Göteborg för att göra en analys av mitt löpsteg. Det är löpcoach Peter Fröberg som ska syna mig i sömmarna och se om jag lever som jag lär.
Hela grejen känns spejsad. Som att gå omkring i korta tights och sport-bh i en löpaffär en vanlig onsdag, när andra har både mössa och dunjacka. Sen kommer plupparna. De miljoner små markörer som klistras fast över hela mig. De som sedan registreras av åtta kameror och sammanställer en bild av mina rörelser.
Löpband. Är orolig för att det inte ska bli rättvisande. Jag KAN ju inte springa normalt på löpband. Som tur var är bandet väl tilltaget och jag riskerar inte att åka av. Även om det inte känns helt lätt att springa naturligt samtidigt som jag ser streckgubben Anna på storbild framför mig.
Efter uppvärmning får jag springa 1 minut i tre olika hastigheter, 6-minutersfart, 5-minutersfart och 4:20. Farterna är anpassade efter den tid jag gör på milen. Efter en kort löptur är det dags att gå igenom resultatet. Peter går noggrant igenom alla de grafer som följer på analysen och jag lyssnar med stora öron. Det här är hur spännande som helst!
Han är nöjd med min stegfrekvens och till och med MYCKET nöjd med höftens tippning och höjd, där jag ligger på samma kurva som eliten. Jag sätter i foten fint under mig precis där den ska vara och böjningen i knäna ger han också väl godkänt. Så långt allt bra. Känner att jag kan fortsätt bedriva löpcoachning med trovärdighet…
Sen blir Peter allvarsam. Det är nu jag ska få skäll. Fast han skäller inte utan är hela tiden ödmjuk när han berättar att jag måste slappna av i axlarna. Och pendla mer bakåt än framåt. Sånt där jag såklart vet men som jag tydligen inte tillämpar själv. Jag får öva avslappning på löpbandet men lyckas sådär. Hallå, jag är ju fortfarande livrädd för löpband….
Sen är det vristerna. Mina döda sillar. De som bara tokslappnar av när jag sätter i foten och gör att jag landar för långt fram på foten. Inget nytt under solen, jag vet om det och jag jobbar på det, men det är som om nervimpulserna från foten är felkodade. För det känns som jag landar plattare, men jag blir ständigt motbevisad på foton. Istället för att tänka på min isättning blir jag ordinerad övningar för att bana in rörelsen. Lära fotskrället att tänka om. Övningar att starta varje löppass med.
Min högra höft är visst lite urkopplad igen och övningar för den kommer på posten. För analysen är inte slut här. Resultat och övningar mailas senare och jag ser så mycket framemot att få ta del av det.
Jag är jättenöjd med min analys och har ni inte köpt julklappar till era löpnördarfriends så har ni mitt bästa tips här. Salming RunLab finns både i Göteborg och Stockholm.
15 Kommentarer
Therese
17 december, 2015 kl 15:15Gud vad intressant! Nu är jag absolut inte löpare och det ska mycket till innan jag ens springer till bussen, men t.o.m jag tyckte det där lät spännande haha:P
Anna
17 december, 2015 kl 18:18Haha, men det är inte fel med bra löpteknik om man vill hinna ikapp bussen :)
hopihopi
17 december, 2015 kl 16:43Ååh, det där skulle jag så också vilja göra :)
Anna
17 december, 2015 kl 18:19Jag tyckte det var superspännande. En bra present till sig själv :)
Lina
17 december, 2015 kl 17:01Åh så intressant! Det måste jag göra till sommaren sen :)
Anna
17 december, 2015 kl 18:20Ja med bäbis i magen kanske inte löptekniken är som vanligt :)
Lotta
17 december, 2015 kl 17:48Åh, det vore jättekul att göra en sådan analys, men kan verkligen inte motivera den kostnaden..
Anna
17 december, 2015 kl 18:21Nej det kostar ju lite. Å andra sidan kanske man kan spara in det på något annat som man inte behöver egentligen. Själv snålar jag lite på träningskläder just nu. Tänkte springa slut på dem lite och inte bara köpa nytt för att det finns så mycket fint…
Andreas
17 december, 2015 kl 20:54Har man något ”mjukvaruproblem” typ ömma eller molande knän efter pass eller lång återhämtning efter pass är det ju en investering så att att man kan minska risker för skador och dyl som kanske gör att man förlorar mer än va de kostar att göra testet om man behöver va sjukskriven eller vad som helst. Men de beror helt på vilka förutsättningar och behov man har. De går ju att slipa på en diamant i all evighet så att säga!
Andreas
17 december, 2015 kl 20:57Mycket löpband för dig dessa dagar! Jag hade jätteproblem med axlarna vid långa pass när året började och vet inte om dem hade rekommenderat samma övningar som jag sysselsatt mig med under året men de har varit mycket ”vardagsyoga” för axlarna. Stretcha och röra på armarna mycket ovanför huvet och bakom ryggen lite här och lite där i situationer där jag ändå inte gör något vettig. Typ som nu nyss när jag micrade glögg. Sen mycket hänga och olika handståenden. Känner definitivt att de gett resultat i löpningen men är kontinuerligt arbete! Blir jättesugen på att önska mig något sånt här i födelsedagspresent!
Anna
17 december, 2015 kl 21:40Som jag sa till Fredrik, nu ställer jag mig inte på ett löpband förrän musikhjälpen nästa år :) Rapport om hur man fördriver två timmar på löpband kommer …
Jag ska in och läsa rapporten och alla övningar nu! Hur spännande som helst. Du får väl hinta Lisa om att hon ska läsa min blogg idag så kanske hon ser din önskan:)
Ingmarie
17 december, 2015 kl 22:15Skulle vara superskoj att göra. I synnerhet jag som ju ”springer som en tant”. (fast nu är jag ju snart tant så då kanske det är ok? ;-)
Men det är det där priset… :-O
Anna
18 december, 2015 kl 11:19Haha, hur springer en tant? Du springer ju fjäderlätt! Kan inte tänka mig att tanter i allmänhet gör det…
Matsdotter
18 december, 2015 kl 08:50Vad spännande med en sån analys! :) Vet inte om jag skulle vilja veta.. hehe :)
Anna
18 december, 2015 kl 11:20Superspännande! Och rapporten som jag fått mailad är hur cool som helst. Ett springande skelett och min man kände igen mig på löpstilen….