Det finns något coolt i reflexlöpning. En ny värld som öppnas i en helt becksvart skog. Det enda som behövs är en pannlampa och att någon vänlig själ häftat upp 2×2 cm stora reflexer på ungefär en miljon träd…
Vi är 40 pers som har samlats på parkeringen i Skabersjö. Vid ingången till bokskogens lömska mörker. Vi får skriva på listor och måste bocka av oss när vi kommer tillbaka, för att säkerställa att ingen blir kvar där ute. Säkerhetsgenomgången gör mig nervös. Jag är mörkrädd.
Första varvet har jag hela tiden folk inom räckhåll. Känner mig trygg. Litar mer på andras förmåga att hitta än min egen. Litar mer på 40 samlade pannlampor en min enda. Inför andra varvet har många sprungit före och andra hoppat av. Viveca och jag ger oss ut helt ensamma.
Om det inte varit för Viveca hade jag varit livrädd. Lyssnat på varenda prassel. Sett vildsvin bakom varenda träd. Nu känner jag mig lugn, med Viveca som livvakt. Plötsligt slocknar hennes lampa och vi har nu bara min lampa att förlita oss på.
Jag känner att jag börjar springa fortare. Liksom för att hinna i mål innan min lampa också dör. Vill inte bli kvar här och frysa ihjäl. Tur att vi har mobiltelefoner. I alla fall jag. Vad jag inte vet är att batteriet snart ska ladda ur…
Det är en cool upplevelse. Rädslan. Mörkret. Löpningen. Och röken från utandningsluften upplyst av en ensam pannlampa. Mer reflexer åt folket!
22 Kommentarer
Fredric
16 december, 2015 kl 18:57Mörkret i sig är inget att vara rädd för. Ej heller att man ska trampa snett, bryta foten och frysa ihjäl, det händer liksom väldigt sällan. Årets träning lär väl komma upp i 5 700 km och nästan allt har jag kört i mörker, utan pannlampa, klädreflexer, etc. Gillar att träna i mörker. Kan dock bara konstatera att det kan vara farligt eftersom jag 1) har varit utsatt för överfallsförsök (tre färgade personer som låg i diket och rusade upp och försökte få stopp på mig ca. kl. tre på natten, men jag var snabbare än dem… ;-) ), 2) varit jagad av ett helt gäng (ett tiotal personer, samtliga färgade) men jag skrämde dem på reträtt, varit jagad av okänt djur (troligen björn eller varg) alternativt människa, utmed min löpväg vid åtminstone tre tillfällen, 3) Stått öga mot öga med vargen på tre meters avstånd (och det är en upplevelse jag inte önskar någon, det är en aggressiv och attacksugen best kan jag lova). För två dagar sedan försökte en person som gåendes vinglade runt på cykelbanan inleda samtal med mig ca. klockan 03:30, men jag valde att inte svara på tilltal och snabbt bara passera eftersom 1) en person blivit mördad i närområdet (något år sedan eller två), 2) grovt personrån nyligen har skett inom närområdet. Kan räkna upp en lång rad andra träningshändelser som skulle få håret att resa sig på de flesta. Tro inte att hemska händelser bara är spännande nyheter på Expressen eller Aftonbladet, det är sådant som kan hända just dig! Hälsningar från Uppsala
Susanna
16 december, 2015 kl 21:24Jag fick en viss respekt för dig när du skriver att du snart har 5 700 km tränade i år. Dock förlorar du direkt all respekt och empati när du väljer att benämna de som överfallit dig som ”färgade”. Det är rent rasistiskt då det är helt irrelevant för vad du skriver. Tråkigt på någon som verkade som en vettig person, men den sista idioten är ju ännu inte född.
Joanna Sörensen
16 december, 2015 kl 22:16Håller med dig Susanna! Verkar också otroligt att man överhuvudtaget hinner uppfatta någons hudfärg mitt i mörka natten och dessutom rädd för livet!!
Tråkigt också med alla skrämselhistorier! Hemskheter kan inträffa överallt – hela tiden. Roligare att fokusera på det positiva och häftiga och annorlunda upplevelse som mörkerjogging kan vara – som var syftet med Annas blogginlägg idag…
Fredric
17 december, 2015 kl 13:56@ Joanna:
Jag långa utbildningar på universitetsnivå, med framstående resultat, samt befälsutbildning från försvaret så jag är tränad och har lätt för att se detaljer och mönster. Jag har aldrig påstått att jag var livrädd, som du felaktigt påstår, vilket är ännu ett exempel på läsare som hittar på lite själv.
Fredric
17 december, 2015 kl 13:43Att de var färgade är ett konstaterande, en ren faktauppgift. Det handlade om att sakligt beskriva de fall jag själv har varit med om och där jag är bergsäker på min sak. Jag såg dem alla på nära håll då de i första fallet var inom armlängds avstånd, med gatlyktor som lyste upp. I det andra fallet samma sak, det var inte helt mörkt. Jag skrev inte att jag blivit överfallen, din läsförmåga brister i detta avseende. Det jag skriver är INTE rasistiskt. Begreppet definieras av nationalencyklopedin (NE) som kombinationen av fem förutsättningar. Jag har aldrig haft och har inte de uppfattningar som NE tar upp. Att ett inslag i en text eventuellt inte skulle vara relevant i ett sammanhang är inte en förutsättning för rasism. Att de var färgade anser jag vara lämpligt att nämna då just det området nästan bara har just färgade personer och halva länets polisresurser används just i det området (polismans egen utsaga vid ett av flera bombhot, bomhotsavspärrningar av köpcentret). Händelsen med gänget var också i den delen av Uppsala. Mordet och rånet skedde i närheten av området. Det är det enda området i södra Uppsala som det är riktigt otäckt och bevisligen farligt att vistas i. Området har haft och har bl.a. bilbränningar, jag räknade till tio bilar som jag själv har sett sönderbrända, sedan slutade jag att räkna, men det har bränts fler bilar än så under min boendetid i Uppsala. Motsvarande problembild finns inte i någon av de andra södra delarna i Uppsala så vitt jag känner till eller själv har upplevt i verkligheten. För övrigt har jag sedan tidig barndom haft kontakter med människor från andra länder eller med människor med rötter i andra länder och många av dem har jag tyckt mycket om och har varit/är god vän med. Din sammankoppling mellan rasism och mina upplevelser är okunnig eftersom du visar att du inte vet vad begreppet betyder (NE). Den är också förtalande, där du framställer mig som rasist. Du fortsätter att förtala mig som idiot. Du borde inte ha gett dig in på ett ämne du inte behärskar, än mindre kommenterat en kommentar på en sida som inte ens är din egen.
Fredric
17 december, 2015 kl 13:46Kommentaren ovan (13:43) var riktad till Susanna.
Annelie
16 december, 2015 kl 22:50Hu, vart i Uppsala bor/tränar du?! Jag som hoppats att du bodde lååångt bort med dina berättelser.
Fredric
17 december, 2015 kl 14:01@Annelie:
Jag bor i södra Uppsala. Tränar i hela södra delen och några gånger per år nedåt Knivsta, Märsta, Sigtuna och Vassunda. Det är bra och vackra områden på många sätt, med undantag för problemområdet Gottsunda.
Anna
16 december, 2015 kl 22:51Tråkigt med allt du varit med om. Men jag håller med både Susanna och Joanna här ovanför! Hudfärgen har ingen som helst betydelse i sammanhanget och jag är förvånad att du ens tar upp det. Idioter kommer i alla färger och former.
Annelie
17 december, 2015 kl 11:55Instämmer!
Fredric
17 december, 2015 kl 14:18Både Susanna, Joanna och nu även du har fel i sak, vilket jag nu har informerat om ovan. Skulle inte hudfärg vara relevant i brottssammanhang? När försök till eller brott har begåtts ska inte folk ha rätt att göra en korrekt verklighetsbeskrivning av gärningsmännen? Vill du inte att skurkarna åker dit?
Hud(färgade) Tobbe
17 december, 2015 kl 17:18Du måste även hjälpa oss med längd och ev information om kläder osv så att vi kan få fast dessa busar. Annars har vi svårt att hjälpa till att få fast de om det var din avsikt. Nej, det känns som att du vill smutskasta lite.. Styggt anser jag. Det blir fler julklappar till oss andra i år, du får nog inte så många. Du behöver inte svara på inlägget då du redan är historia för mig.
Fredric
17 december, 2015 kl 17:43@Hud(färgade) Tobbe:
Varken längd eller kläder var särskiljande och inte värt att nämna i sammanhanget. Du visar prov på ful attityd och beteende genom att beskylla mig för att smutskasta, vilket jag varken gjort eller har haft för avsikt att göra. För övrigt är det en hel räcka med kommentarer av personer som förtalar och beskyller mig för än det ena, än det andra. Folk tycks anse att det är de som utsätts för hemskheter som ska trampas på och nedgöras, de otäcka kräken som begår handlingarna är det inte så viktigt att angripa tydligen.
Ingmarie
16 december, 2015 kl 22:55Inte illa att kunna uppfatta hudfärg i kolsvart mörker. Du måste ha ovanligt bra syn! F.ö. tycker jag också det är helt irrelevant…
Fredric
17 december, 2015 kl 14:23@Ingmarie:
Har inte påstått att det var kolsvart mörker, det är din påhittade beskrivning. Signalement är inte ett dugg irrelevant i brottssammanhang. Du har fel.
hejaerika
17 december, 2015 kl 16:12Så himla många djur du mött, men inte ett enda troll…?
Fredric
17 december, 2015 kl 17:21@hejaerika:
Du borde läsa mer vuxenlitteratur, mindre barnlitteratur…!
Träningsblogga-Ida
16 december, 2015 kl 20:27Shit vad modigt.
Jag hade ALDRIG vågat.
Ingmarie
16 december, 2015 kl 22:52Face your fears! :-) Men mörker är inte farligt! Skulle vara miljarder gånger räddare att gå ensam i 08a land en sen kväll trots alla lampor. :-O
Mari
17 december, 2015 kl 08:08Ja, tusan så modigt! Det där mörkret alltså,,,,
Mia
17 december, 2015 kl 13:24Älskar reflexlöpning! Har både väldigt fina och väldigt läskiga minnen. En gång slocknade lampan och jag var helt själv i skogen. Var nog till och med nattorientering om jag inte minns helt fel…
Anna
17 december, 2015 kl 21:42Shit vad läskigt. Tur i oturen att det var orientering, då var det förhoppningsvis ett helt gäng ute i skogen samtidigt.