Det bästa med Icebugs (förutom det helt makalösa greppet) är när man äntligen får ta av sig dem.
Tillbaka i Skåne behövs inga dubbar, här är det typ midsommarväder med plus 10 och regn. Och efter en vecka i traktorboots är löpkänslan i vanliga skor helt galen. Jag flyger fram. I medvind och motvind. Det finns liksom inget som stoppar. Det finns ingen tyngd.
Fredrik som fått på sig ett par tights i damstorlek hade inte lika kul på löpturen…
8 Kommentarer
Rund är också en form!
28 december, 2015 kl 12:05Din man verkar lyckas med rätt mycket…eh…”roliga” saker…. .*fniss* :-D
(Inte för att jag tror att HAN tycker det är roligt. Men det ger din blogg en extra krydda liksom). Hehe!
Kram M
Anna (orka mera)
28 december, 2015 kl 22:07Äsch han är mest gnällig :)
KikkiSandström
28 december, 2015 kl 12:22Jag förstår känslan! Jag har varit med om att springa i extrem motvind – och då menar jag extrem – för att sen vända och springa åt andra hållet. Snacka om att det gick fjäderlätt :-)
Men här uppe i luletrakten är det dubbar som gäller just nu – isgata råder även i skogen…
Anna (orka mera)
28 december, 2015 kl 22:08Det är värre när man tar rundan åt andra hållet. Först glassar medvind och tror man är i grym form. Sen vänder man…. :)
hejaerika
28 december, 2015 kl 14:53Känns som att Fredrik har bra flyt nuförtiden? ;D
Anna (orka mera)
28 december, 2015 kl 22:09Köper man träningstights utan att prova dem får man skylla sig själv när man kommer hem med ett par tjejtights :) Förvisso i rätt storlek med tjej-medium är lite mindre än kill-medium….
Caroline
28 december, 2015 kl 16:46Stackars Fredrik, han har det så där lite halv svårt rätt ofta faktiskt! :)
Anna (orka mera)
28 december, 2015 kl 22:10Eller hur…. Men nu har han sluppit att springa idag och fått sitta i garaget på sin trainer. Så nu är han lycklig igen :)