Kristianstad trail 2015 – race report

Årets hittills kallaste dag. Det snöar i bilen på vägen mot Kristianstad och när vi går mot starten ryker det ur munnen på mig. En typiskt bra dag att inviga nya vinterkläder!

Jag har dåliga minnen av loppet från förra året. Stressen av att stoppa upp människor som är snabbare i tekniska partier. Felspringningar och uteblivna vätskekontroller. Därför är förväntningarna låga och det är kanske det som gör dagen så fantastisk som den blev.

Startar långt bak för att slippa bli omsprungen av teknikexperterna. Första kilometern går ganska fort och innan vi passerar två kilometer har jag lyckats trampa ordentligt snett och stukat till högerfoten. Vet att jag kan springa på stukade fötter. Att det blir värre sen behöver jag inte tänka på nu. Blir omsprungen av några medan jag står och hoppar av smärta, sen ansluter jag till ett gäng som jag håller samman med resten av loppet. I de lättlöpta partierna springer de lite för sakta men jag bemödar mig inte med att springa om. Vet att de ändå kommer förbi mig när det börjar trixa till.

Håller träningsfart och hinner verkligen njuta av naturen. Andningen är lugn, luften frisk. Vi springer på barr, löv, grenar och grus, men bäst av allt är den illgröna mossan. Som att springa i en sagoskog. Tassa fram på en bädd av bomull.

När tre kilometer återstår blir jag sugen på lite puls. Lägger mig längst fram i ledet och drar upp farten lite. Det är en underbar känsla att känna sig pigg i slutet av ett lopp. När jag passerar skylten med “berg och dalbana” skrattar jag bara och taggar till av utmaningen. Lyckas trycka på i uppförsbackarna och känner mig stark.

Målrakan är en uppförsbacke. I vanliga fall hade jag tyckt det var elakt, nu tycker jag bara det är kul. Hör hejaklacken ropa “HEJA JENNY”. Eftersom jag tror mig veta att jag inte heter Jenny förstår jag att jag har en tjej precis bakom mig. För första gången i mitt liv har jag en spurt att plocka fram. I uppförsbacke.

I högtalaren hör jag:

Här kommer Anna Nystedt från piggelina.se. Hon ser PIGG ut.

Som omväxling är det inte skenet som bedrar. Jag känner mig pigg. Och glad. Banan var helt fantastisk och jag har upplevt den på bästa sätt.  Nu gör det lite ont att gå på högerfoten, men det får det vara värt.