Aktuellt

Det där med distans…

Man kan luras att tro att en kilometer är en kilometer men så är det bannemej inte. 50 kilometer kan kännas kortare än 15. Allt beror på inställningen i ditt huvud.

Bangkok halvmarathon i söndags lyckades funktionärerna visa fel väg vilket ledde till att banan blev 6 kilometer för lång. 27 km istället för 21 km.

27 kilometer kan jag förvisso springa anyday och min första tanke är att misstaget inte var så farligt. 6 km mer roligt för pengarna liksom…

Men sen vet jag att om  hjärnan är inställd på 21 km så är den mentala kraften slut precis där. Och utan mental kraft är det trögt att springa. De extra 6 kilometerna kändes förmodligen minst som det tredubbla. Speciellt för de som aldrig sprungit längre än en halvmara…

IMG_1868
2009. Senast jag sprang i Thailand. Räckte bra med 6 km i värmen…

Precis som när Kristianstad trail blev 4 km för långt förra året skulle jag förmodligen bli lite sur i Bangkok också. Skillnaden är att jag hade kunnat trösta mig i en solstol efteråt. Istället för att frysa ihjäl i lervällingen.

På lördag springer jag Kristianstad trail igen. På papperet 12 km. I verkligheten ingen som vet. Bäst att ladda mentalt för minst 15…

Vad hade du tyckt om 6 bonus-kilometer?

10 Kommentarer

  • Svara
    Mia
    17 november, 2015 kl 10:53

    Jag fick 8 bonuskilometer på den sjukt kuperade Tjejmarabanan. Det gick, men när en nådde 50 (som huvudet var inställd på) och insåg att det var åtta kvar, var jag allt annat än nöjd…

    • Svara
      Anna
      18 november, 2015 kl 13:59

      Ja där över 50 är man inte så kaxig… Sprang vilse en gång och fick 61 istället för 53. Då var jag övertygad om att jag skulle dö. Utan mat och ont i hela kroppen. Det var mina allra första ultra by the way…

  • Svara
    Viveca
    17 november, 2015 kl 16:31

    Alltså jag sätter mig ner efter 12 km på lördag…är ju nervös som det är redan ?

    • Svara
      Anna
      18 november, 2015 kl 14:00

      Haha, det gör du inte alls. Det är då du slänger upp mig på axlarna och bär mig sista fyra…

  • Svara
    Andreas
    17 november, 2015 kl 20:41

    Hade nog initialt blivit irriterad. Speciellt om jag rest halva jorden och haft något mål med loppet. Men hade nog gått över snabbt.

    • Svara
      Anna
      18 november, 2015 kl 14:01

      Frågan är vilket som är värst, för kort eller för långt? På Markus blev jag glad för ett par km för kort, men säg att man satsat på milpers och banan är kortare (säg hej till sm-milen..) . Det är fasen lika illa :)

  • Svara
    Rund är också en form!
    17 november, 2015 kl 21:46

    Ja, de där extra km alltså…. Det räcker ju att man springer vilse, men då kan man ju bara skylla på sig själv (oftast).
    Värre när arrangören drar en 6 km för lång bana?! Vem hade otur när h*n tänkte?! :-o

    • Svara
      Anna
      18 november, 2015 kl 14:02

      Jag hade inte velat vara den personen så här dagarna efter….

  • Svara
    FIT by Emma Hå
    20 november, 2015 kl 14:14

    Haha men gud vilket roligt inlägg! Jag hade nog tappat allt hopp och gett upp och sedan krävt pengarna tillbaka haha. Eller en STOR cocktail som afterrun-plåster på såren…

    • Svara
      Anna
      20 november, 2015 kl 15:05

      Afterrunplåster på såren lät som en bra idé! Hade jag tänkt på det hade jag krävt en sjuhelsickes stor latte! :)

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.