Det finns säkert folk som tycker att jag är konstig som ställer klockan på semestern. Kanske till och med tycker synd om mig som kliver upp 06.15 för att springa. Men det går ingen nöd på mig alls. Att springa vilse i Alperna medan luften fortfarande är frisk och orörd, det är en upplevelse jag inte hade velat missa för all skönhetssömn i världen.
11 kilometer och 500 höjdmeter innan frukost.
Och blir man trött fram på eftermiddagen går det ju alldeles utmärkt att sitta och smyg-sova på en brygga…
I morgon tar jag linbanan upp och springer på höjderna. Fredrik får följa med som vägvisare, sin hysteriska träningsvärk till trots. Om han gör det av kärlek eller av rent och skärt tvång låter vi vara osagt….
5 Kommentarer
andreas
7 juli, 2015 kl 16:49Vore väl snarare konstigt om man inte passade på att utforska terrängen. Sova kan man väl göra hemma!
minatraningstajts
7 juli, 2015 kl 17:23Låter alldeles underbart tycker jag!
Saras träningsblogg
7 juli, 2015 kl 20:10Jag förstår dig. Jag ställer vanligtvis gärna klockan på semestern för att hinna med en springtur innan det blir för varmt. Dock behöver jag inte ställa klockan i år då jag har en liten bäbis som sköter det åt mig
Sarah Jaxell
7 juli, 2015 kl 21:26Har ni inte sånt där gökur som säger ”koko” där uppe i joddlartrakterna? Det ser fint ut i alla fall!
Träningsblogga-Ida
8 juli, 2015 kl 11:36Sjuka bilder!
Ser helt underbart ut alltså…