När kroppen inte vill springa…

IMG_9707.JPG

Det finns dagar då kroppen inte vill springa. De är inte jättemånga men de finns. Idag är en sån dag. Efter 3,5 timmes sömn och ett jobbigt avsked av dotter på flygplatsen klockan 05.00, är varken kropp eller huvud på humör för träning. Att tröstäta croissant och läsa Spring känns som en mycket bättre plan. Därför gör jag det.

IMG_9701.JPG(Jag tror hon velat förtydliga att outfitten inte är självvald. STS har valt färgen…)

Sen ställer jag in Funbeat på nerräkning mot Stockholm marathon 2016. Inte för att jag vet om jag ska springa. Utan för att jag vet att det är min dotters födelsedag och att jag äntligen får se henne då. 309 dagar. Snart där.

Och medan jag knaprar min croissant tänker jag på hur fort Stockholm marathon alltid kommer. Paniken när man inser att man inte hunnit träna så mycket som man ville. De där fartpassen som aldrig blev av, de där veckorna som förkyldes bort. Pang är loppet bara någon vecka bort. Och det tröstar mig.

funbeat

Idag deppar jag lite. I morgon blir bloggen pepp igen. Då vankas långpanna. Stay tuned!

 

14 Kommentarer

  • Svara
    Träningsblogga-Ida
    31 juli, 2015 kl 11:38

    Jag jobbade för STS två somrar. Bär väldigt sällan gult efter det :D

    • Svara
      Anna
      1 augusti, 2015 kl 19:27

      Haha, jag kan tänka mig det :) Men de var söta på flygplatsen. Som ett helt gäng kycklingar!

  • Svara
    Nina
    31 juli, 2015 kl 17:21

    Keep up!

    • Svara
      Anna
      1 augusti, 2015 kl 19:27

      Tack fina!

  • Svara
    Ingmarie
    31 juli, 2015 kl 19:48

    Klokt beslut! Tycker det är stort och fint att ni har en dotter som är så stark, självständig och modig. Tänk vilken grej! Och du vet hur fort tiden går. Snart ska du rocka på H-borgs gator, sen är det jul och vips är det Stockholm och hon är hemma igen. :-) KRAM på dig

    • Svara
      Anna
      1 augusti, 2015 kl 19:30

      Ja hon är helcool. Önskar jag varit hälften lika cool i hennes ålder :) Vips är det stockholm och hon är hemma igen. Gillar den meningen!

  • Svara
    Susanne
    1 augusti, 2015 kl 06:25

    Schoolbag in hand, she leaves home in the early morning…

    Tiden går fort och snart är hon hemma igen!

    • Svara
      Anna
      1 augusti, 2015 kl 19:31

      Tack för pepp! Och den sången är så fin!

  • Svara
    Helena
    1 augusti, 2015 kl 08:18

    Jag var iväg till USA ett år som utbytesstudent mellan 2a och 3e året på gymnasiet och det tror jag var externt bra för min utveckling och så klart för min engelska som blev helt flytande. Ett väldigt intressant och härligt år som jag än idag tackar min mamma för att jag fick åka på.

    Min bror var också borta ett år och där såg jag mognaden det medförde mycket bättre, så klart eftersom det var någon annan än mig.

    Så kanske en liten tröst i det hela att din dotter kommer att uppleva ett orörlig år och lära sig så mycket mer än hon skulle under ett år hemma. Och nu finns ju internet så nu slipper vänta på brevväxling fram och tillbaka som på min tid ;)

    • Svara
      Anna
      1 augusti, 2015 kl 19:33

      Tror det är jättenyttigt och hon kommer absolut lära sig massor detta år. Glad att hon har tagit chansen även om jag ibland önskar att hon varit lite mindre målmedveten :) Internet är kanon men jag ska minsann skicka några med frimärke också, det är så kul att ha kvar!

  • Svara
    Mia
    1 augusti, 2015 kl 19:17

    Men det vill ju sannerligen din kropp idag… :D Jag kan förstå att det är med Amerikat tär alltså, men precis som du skriver ”SWOSH!” och maran i Sthlm är här!

    • Svara
      Anna
      1 augusti, 2015 kl 19:35

      Ja tänk att det ville den! Tänkte mig trötta ben i en trött kropp men fick uppleva en 28 km lång runners high! Fattar inget :)

  • Svara
    Gert
    2 augusti, 2015 kl 16:09

    Det finns väl någon sida där man kan se den man mejlar med.Skype kanske.

    • Svara
      Anna
      2 augusti, 2015 kl 16:20

      Jo visst finns det bra möjligheter att hålla kontakten. Fast de vill helst inte att man hör av sig första månaden pga risk för hemlängtan…. hur nu det ska gå?!?!

    Kommentera