Morgonlöpning delux

Att morgonspringa i storstad är det coolaste av coolt. Att smyga ut i en stad som ännu inte vaknat och liksom ha den litegrann för sig själv. Att hinna se jättemånga sevärdheter på en runda som inte alls är speciellt lång. Och att invaggas i löpargemenskapen som råder där vid halvsjusnåret, då vägarna är våra och ljudet av springande fötter är minst lika märkbart som ljudet från trafiken.

Springer från hotellet till Waterloo-bridge där jag börjar min tur österut längs Themsen. Passerar broar och caféer längs min väg mot Tower Bridge. Springer över bron medan jag spanar in lemmeltåget av löpare på andra sidan floden. De är HUR många som helst.

Jag kommer ikapp dem lite senare när de pausat för morgonträning på ett litet torg. De springer upp och ner för trappor, gör burpees och andra roligheter. Jag stannar och fotar och någon i gruppen ropar: ”Miss, come and join us!”

Om det inte vore för att jag hade en orolig mamma väntandes på hotellet hade jag inte tvekat. Nu får jag snällt tacka nej och fortsätta löpturen hemåt. Springer ”bara” 3 kilometer vilse, och exakt 3 minuter efter den tid jag sagt att jag skulle vara hemma plingar det till i mobilen: VAR ÄR DU???

Som mamma slutar man visst aldrig vara orolig.  Men jag borde lära mig att alltid lägga på minst 20 minuter i vilsespringnings-marginal….