I-landsproblem

Alltså jag vet att det finns folk som inte tycker om att träna. Som tränar för att de MÅSTE. Som tvingar sig för hälsans skull, för magrutorna eller för att kunna äta en semla.

Mitt i-landsproblem är att jag tycker det är så våldsamt roligt att träna. Och att jag har svårt att behöva välja bland alla roliga träningsmöjligheter som finns. Idag vill jag till exempel springa en kort runda och känna lite stormvindar mot kinden. Det är liksom sista chansen den här veckan för fredag-söndag är jag i Stockholm utan löparskor (men med andra träningsskor…).

Löpning lockar… I snålblåst också!

Dessutom lockade min instruktörskollega med ett SOMA-pass på Gerdahallen, som min dotter också vill hänga med på. Utflykt, kvalitetstid med barn och kompisumgänge i ett och samma. Värsta kinder-egget. Kan inte motstå frestelsen.

Lite mjukhård soma lockar… (bild lånad från gerdahallen.lu.se)

Spikat och klart får jag ett mail från gymmet att jag fått plats på ett pass jag glömt och förträngt. Som jag bokade mig som 13:e reserv och aldrig trodde jag skulle få chansen till. Och med Ida bakom rodret kan det inte bli annat än roligt.

Lite tuff funktionell träning lockar…

Halva familjen är i Sälen. Dottern jobbar. Ingen som jag behöver dejta vid middagsbordet och ingen som bryr sig när middagen blir. Jag tror jag går all in idag. Kör ett träningsläger för mig själv. För att jag kan. Och för att jag är gräsänka med bara mig själv att tänka på.

Torsdagslyx kallas det. Men nu måste jag jobba så jag hinner…