Att springa kort

Photo-2012-08-26-08-47-30Jag är ju en långdistanstraktor, som gärna maler på hur länge som helst bara jag slipper pressa mig för hårt. En dieselmotor som får mer ångest av en 2 minutersintervall än av 2 timmar långpass. Därför blir det ju oftast långa pass och det är väldigt sällan jag byter om för mindre än 12 km.

Pga min störiga vad har jag nu backat ner till 8 kilometer, för där under klarar jag mig utan att få köttfärskänslan i vaderna. 8 km är en helt ny upplevelse. Med ett par fördelar:

1) Det går att pressa in nästan när som helst på dan. Det tar liksom ingen tid.
2) Jag känner mig aldrig sliten när jag kommer hem. Benen är nästan som piggast när jag slutar.
3) Det är inte livsviktigt att jag ätit/druckit/sovit perfekt innan. Det hinner inte märkas på så kort tid.
4) Jag hinner inte börja frysa

Gott så. Men jag ska inte sticka under stol med att jag saknar tröttheten efter en redig långpanna.

Här är en ordentlig långpanna. Eller snarare två. Around the sound. Två maror på två dagar. Malmö-Landskrona resp Helsingör-Köpenhamn. Där hinner jag bli trött så det räcker. Hoppas vaderna är på banan då, för det låter som en fantastisk grej. Om inte annat kan man cykla delar av sträckorna. Älsk på nya lopp och idéer!

Springer du hellre kort eller långt? Och HUR rädd hade du blivit om du mött hunden på bilden? Jag typ dog inombords. Men hade rätt bra pokerface…

11 Kommentarer

  • Svara
    Träningsblogga
    30 januari, 2015 kl 15:06

    Det jobbiga med att springa kort är ju att man måste springa snabbt. Egentligen föredrar jag nog att springa långt, även om jag oftast springer kort… Hmm. Längtar iaf efter långpass! Dock är just mina långpass sällan två timmar långa!

  • Svara
    Kicki
    30 januari, 2015 kl 19:40

    Jag föredrar kortare pass. Kanske för att jag inte orkar så långa… Jag har precis kommit igång igen med att springa efter ett uppehåll på nästan 1,5 år…
    5-8 km gillar jag bäst just nu!

  • Svara
    Emelie
    30 januari, 2015 kl 20:44

    Jag är också en långdistansare som kan mala på i evigheter. Att springa intervaller är min svaghet, men det är bara att jobba på antar jag.

    Önskemål om inlägg: skulle inte du kunna göra ett inlägg om alla dina löparskor och skriva om användningsområde för varje par?

    • Svara
      Anna
      31 januari, 2015 kl 22:21

      Visst kan jag det. Ge mig ett par dagar bara :)

  • Svara
    Lina
    31 januari, 2015 kl 07:25

    Jag är precis som du :) låååångpass!

  • Svara
    Gert
    31 januari, 2015 kl 12:58

    Jag föredrar kortare pass.Förr tyckte jag om längre pass.
    Hunden hade inte skrämt mig.Jag är mera rädd för mäniskor.

  • Svara
    Nina
    31 januari, 2015 kl 14:04

    Dieseltraktor här också, hej!
    Men är rätt bra på att sticka ut ”runt byn” också (5 km:ish), bara för att komma ut sådär snabbt eller som uppvärmning till styrketräning.
    Allra mest njuter jag av ett par timmar i skogen i lufstempo :D

    • Svara
      Nina
      31 januari, 2015 kl 14:05

      Hade nog tänkt ”OJ” om jag mött dendär besten, men samtidigt är jag inte hundrädd och är rätt duktig på att läsa av vovvarnas kroppspråk. Så allt hade berott på hur den närmat sig :)

  • Svara
    Märta Johansson
    31 januari, 2015 kl 20:31

    Kunde inte sagt det bättre själv, maler hellre på länge istället för att pressa mig. Bättre att bara lufsa runt i mystempo och titta på moln och lyssna på fågelkvitter :-)

  • Svara
    Mia
    31 januari, 2015 kl 21:19

    Jag har ju varit långpassare, men fördrar nu så kort som möjligt. Hellre två pass om dagen än ett långt faktiskt. Haha… Jag tror säkert jag kommer att bli långpassare igen någon gång i livet.

  • Svara
    Ingmarie
    1 februari, 2015 kl 19:51

    Frestande….

  • Kommentera