När hela familjen sitter under filten med mysbyxorna på. När julgranen är tänd och julmusiken spelar i högtalarna. När regnet öser ner. DÅ önskar man att man inte var löpcoach. Och att man inte bokat in årets sista pass just idag…
Men när man träffar Jennie och möts av hennes envishet och beslutsamhet. När man får vara del av hennes resa mot Stockholm marathon 2015. Då spelar det ingen roll hur mycket det regnar eller hur många leriga fläckar jag får på mina brallor. Då ångrar jag varken att jag är löpcoach eller att jag bokat årets sista pass just idag! Det är fantastiskt att få lära ut och se poletter trilla ner. Även i ösregn. Och filten är ju minst lika skön efteråt!
Vill du också få löpcoachning i ösregn, passa på att ge dig själv ett par tillfällen i julklapp. Du kan läsa mer här. Jag garanterar inte regnet dock…
Vill du hellre springa i fin natur, äta gott och njuta i en badtunna så passa på att boka en plats på träningshelgen på the Lodge. Julklappsrabatt till och med onsdag.
I övrigt bara fram med höften och upp med blicken – full fart mot 2015.
2 Kommentarer
Rund är också en form!
22 december, 2014 kl 13:04Förstår känslan. Det är alltid segt innan man väl kommer iväg. Väl ute är det skönt. :-)
God helg!
Anna
22 december, 2014 kl 22:03Jo så är det. Men det är så svårt att klä sig när man coachar, för det är ofta som man står väldans mycket still och dirigerar. Och då fryser man! Samtidigt som man blir varm när man springer om man har bylsat på sig för mycket. Det är mer praktiskt med sommar :)