Idag var det dags för 150-milaservice på denna maskin. Och domen var inte nådig. Precis som befarat hade jag tappat i bålstyrka. Tråkigt men inte överraskande. Och min resa tillbaka till Pippilångstrump-bålen har redan börjat.
I övrigt var det alltså mest elände. Hela vänsterbenet hade checkat ut och gått hem. Urkopplat i både framsida, baksida och rumpa. Så illa att naprapat-Björn undrade hur jag lyckats få med benet när jag sprang…
Några Björnkramar och ordentliga knak i kotorna senare var styrkan på plats igen. Gott. Vad gäller mina knöliga hälsenor kallade han det ”förbättringar”. Påbyggnader. På en hälsena som kanske varit på väg att gå av. Huruvida jag alltid kommer att se ut som en puckelpist på hälsenorna vågade han inte svara på. Den som lever får se.
Att gå till naprapaten är spännande nästan jämt!
8 Kommentarer
anneliten
24 september, 2014 kl 11:37Smart med service! Jag har ju verkligen insett under min ofrivilliga vila att löpningen (som jag tidigare sett som enbart god) faktiskt sliter en del på kroppen. Då gäller det att serva och förebygga. Mina knölar (en på varje sida) på hälsenorna har t ex försvunnit under vilan.
Anna
24 september, 2014 kl 21:18Fick en knöl efter Ursvik Ultra och den hann försvinna på tre veckors ofrivillig löpvila efter cykelkraschen. Men just löpvila är ju en tråkig metod för att få släta och samarbetsvilliga hälsenor….
Lina
24 september, 2014 kl 16:52jag borde också gå på en service!!
Ingmarie
24 september, 2014 kl 19:31De där naprapaterna är guld! Jag har ju ”min” Mats. :-) Utan honom hade jag garanterat inte kunnat kuta.
Avundas lite de som aldrig behöver service.
Anna
24 september, 2014 kl 21:18Äsch det är bara de där som inte kommit upp i den eminenta åldern 40+…. Deras tid kommer :)
Caroline
24 september, 2014 kl 20:06Ryser bara jag tänker på ”björn kramarna”…
Anna
24 september, 2014 kl 21:19Jag med… De är riktigt läskiga ting :)
Mia
25 september, 2014 kl 08:37Service låter fint. Smörja upp och stärka upp för framtiden. Det är nog sådan tid för mig också snart tror jag…