Jag har för avsikt att gå på yoga varje tisdag morgon kl 06.15, men allt som oftast blir klassen inställd pga få deltagare. Alla är visst inte lika morgonpigga som jag. Men idag minsann blev det av.
05.20. Klockan ringer. Studsar upp. Förväntansfull. Klämmer en banan och lite nötter innan jag sätter mig i bilen.
06.10. På plats i yogasalen. Mysig belysning, soft musik. Varmt. Ger mig själv en klapp på axeln för att jag gör sånt här. Ger mig själv den bästa starten på dagen.
06.15. Vi är igång. Startar mjukt. Andas. Mjukar upp. Väcker kroppen. Sakta men säkert blir det mer fysiskt och allting kulminerar med ett underbart huvudstående. Tar mig upp, inte så graciöst men i alla fall upp. Står stadigt med blicken fokuserad under ett skåp. Plankor i all ära, men det är HÄR du jobbar med magen på riktigt. Känner kontakt med varenda muskel i magen. Svettas. Att stå på huvudet är som att öppna en kran. Handsvett, ryggsvett, överalltsvett. Plötsligt ber Anna mig att komma ner med raka ben. Skjuta ut rumpan bakom mig. Magen på helspänn. Hela jag på helspänn, tänk om jag välter! Vågar en bit men inte riktigt hela vägen, fegar och böjer benen. Nöjd med mitt huvudstående och med en nerfärd att jobba vidare på. Älska utvecklingsmöjligheter!
14 Kommentarer
Nina
11 februari, 2014 kl 10:08Huvudstående ♥♥
Och jag lovar dej, den dag du är där… med raka ben både upp i position och ner, så har du övervunnit många, många rädslor.
Om Shanti helg enkelt!
Anna
11 februari, 2014 kl 13:09Så pepp på att lära mig. Nu ska det nötas!
Sarah
11 februari, 2014 kl 11:00Vi åker inte hem fr Portugal innan du lärt mig ett ordentligt huvudstående. Osnyggt må hända, men upp ska jag. Ner kommer jag alltid.
Anna
11 februari, 2014 kl 13:09Det är mjukt i sanden, där kan vi öva! Så gör det inte så mycket om vi trillar!
Snorkkis
12 februari, 2014 kl 04:57Vilken bra start. Jag vill också bli så där yoga-atletisk som du är. Och som tur är har vi alla utvecklingsmöjligheter – även den skickligaste!
Löparlisa
12 februari, 2014 kl 08:02Inspirerande! Måste testa nånstans där kanter är vadderade ;)
minatraningstajts
12 februari, 2014 kl 20:4606.15… galenskap!!!
Charlotta Tångring
12 februari, 2014 kl 22:52Härligt!
Jag skulle aldrig orka upp och yoga den tiden, men för morgonpigga måste det vara en grym start på dagen. Jag kämpar oxå med mitt handstående och att pressa upp med raka ben, har nästan kläm på det. Övar på att gå ner med raka ben oxå. Nån enstaka gång kan jag lyckas stanna en liten stund i pike med benen parallellt med golvet, men oftast fortsätter jag hela vägen ner, lite för fort efter halva vägen, och sen tappar jag det precis på slutet och måste böja benen lite innan jag landar, eller ta ett ben före. Vill jobba upp kontrollen hela vägen upp och hela vägen ned – även om jag stått upp och ned 20 andetag. Eller komma ned med raka ben utan att sätta i fötterna och sen pressa upp igen.. DIT är det ett tag kvar, men mål måste man ju ha!
Anna
14 februari, 2014 kl 07:31Shit handstående….. vågar inte ens tänka tanken. Men hoppas vara där en vacker dag!
Charlotta Tångring
14 februari, 2014 kl 21:36Oj, nej! Huvudstående skulle jag skriva att jag kämpar med att pressa upp till. Handståendet är det längre kvar till..
Anna
13 februari, 2014 kl 14:47Du är grym Anna! Styrkan har du. Det är den där rädslan som vi alla måste övervinna. Hela tiden. Jag med. Jag jobbar med pincha mayurasana…jag menar hur svårt kan det vara…och ändå…styrkan vet jag ju att jag har men sen spökar någon inne i mitt huvud… Vi behöver ibland någon annan som tror på oss åt oss. Och jag kan vara den åt dig! :-)
Anna
14 februari, 2014 kl 07:35Tack snälla! Jag tror att det kommer, jag vet att jag har styrkan men som sagt, det är den där rädslan…. Pincha mayurasana ja.. skönt att veta att det finns fler steg när jag lärt mig huvudståendet! Lycka till på vägen dit, jag vet att du fixar det :)
Charlotta Tångring
14 februari, 2014 kl 21:38Ja Pinchan är det låååångt kvar till..
Lina
13 februari, 2014 kl 18:28Du är helt otrolig!!! :-)