Det finns inget svårare än att springa sakta. Lufsa.
Eftersom jag mängd-springer den här veckan tänkte jag att vartannat pass skulle vara riktigt lugnt och mysigt. Ge mängd utan att slita. Trodde att det skulle bli skönt men det blev bara konstigt. För det första glömmer jag av mig och får dra i handbromsen mest hela tiden för att inte skena iväg. Det blir en onaturlig och ryckig löpning. Dessutom snubblar jag på mina egna fotknölar. Blåmärken och blodvite uppstår.
Fastän det bara skiljer 30 –45 sekunder per kilometer jämfört med en vanlig runda känns det som allting tar oändligt lång tid. Jag hinner i princip avhandla världsproblemen, bli hungrig och toanödig under en och samma runda.
Och lika lite jag som jag tycker om att springa jättefort, lika lite gillar jag att lufsa. Jag har nog bara en fart. En enda växel. Längtar efter att få lägga i den!
15 Kommentarer
Tobias Nilson
14 januari, 2014 kl 17:42Tell me about it! inte nog med att det är tråkigt så är det sjukt svårt att hålla lågt tempo.
Det känns juh knappt som man har sprungit när man är färdig.
Sara
14 januari, 2014 kl 18:10Skrattar gott, känner igen mig i det hela…. När man drar ner farten ca 30sek så hittar jag ingen rytm eller känsla, man kommer ju ingenstans och det känns jättekonstigt att bromsa hela tiden :)
Staffan
14 januari, 2014 kl 19:28Det går att lära sig att springa allt långsammare men why liksom, det är ju att springa fortare de flesta vill :) Jag brukar därför akta mig för att springa så långsamt så att tekniken blir lidande och ”onaturlig” precis som du skriver. Idag sprang jag en timma i 5:19 min/km och det går helt OK och är riktigt lugnt och skönt men där någonstans går en gräns. Fördelen är ju som du redan varit inne på att det inte sliter på samma sätt och att man kan springa så varje dag, om man vill, jag tänker mig ett långpass imorgon eller i övermorgon, dessutom har jag varit förkyld länge, därav lugnt just nu.
anneliten
14 januari, 2014 kl 20:44Ja, då vet du hur jag hade det, den lilla korta tid jag enbart fick springa lågpuls. Helt hopplöst. Nu får jag ju å andra sidan inte springa alls… Men prova en grej – damma stegfrekvens men ytterst korta steg.
anneliten
14 januari, 2014 kl 21:46Samma stegfrekvens (som vanligt) ska det vara…
Anna (orka mera)
15 januari, 2014 kl 16:19Fast jag tar redan så korta steg. Kortar jag dem ytterligare så står jag nog still :)
Villspringafortare
14 januari, 2014 kl 21:29Tänk om man hade fått känna så, 5:58 fart på 6 km håller jag för det mesta men fortare än så lyckas jag inte prestera. Vad gör jag för fel? Är helt slut efter varje pass och det är verkligen ingen glädje i det.
Någon övervikt har jag inte heller att skylla på.
Anna (orka mera)
15 januari, 2014 kl 16:20Det kommer! Lägg in lite intervallträning kanske för att piska upp farten?
Helena BiciAmore
14 januari, 2014 kl 22:40Hihi, vi är mil ifrån varandra. 6-minuterstempo är mitt snabbaste, mitt tempotempo, mitt blixtrande jag typ :-) Oftast går det långsammare och hell, så länge inte pensionärerna ändå stavgår om mig är det okej :-) Jag cyklar gudskelov lite snabbare än jag lunkar :-D
Tycker ni ska springa ert snabbaste! Det måste vara urtrist att gåspringa för er som kan. Lite som att inte cykla i 38 km/h :-)
Kram från en beundrarinna! I snigelversion…
Anna (orka mera)
15 januari, 2014 kl 16:22Haha, du är för rolig. Att inte cykla i 38 km/h går JÄTTEBRA för mig :)
Emma
14 januari, 2014 kl 23:04testa med ett prat(radio)program i lurarna, hjälper mig att få ner tempot och tiden att gå. Jag gillar inte musik när jag springer men en radiodokumentär, podd eller annat intressant pratprogram funkar hur bra som helst! tänk P1 :) ett av mina roligaste löparminnen var när jag lyssnade på P1 under mina rundor (som nästan alltid var vid samma tid på kvällarna), just då sändes Husdjurens historia och jag lärde mig allt om kor :D
Anna (orka mera)
15 januari, 2014 kl 16:23Fast jag kan inte ha saker i öronen, jag blir galen på lurar som trillar ut och sladdar som är i vägen. Däremot hade jag velat lära mig allt om kor! Så jag kan briljera för mina vänner som mobbar mig när jag inte ser skillnad på en kviga, stut eller tjur. Kor som kor liksom….
Emma
15 januari, 2014 kl 22:32programmet finns säkert kvar i öppet arkiv, bara att leta :D
Anna
15 januari, 2014 kl 13:36Det här är så himla intressant! Jag har riktigt långsamma km-tider just nu, i snitt blir det 6:35 ungefär. De få stunder som jag är nere i ca 5:30-fart känner jag att tekniken blir mycket bättre, löpsteget funkar plötsligt – jag landar på främre delen av foten och fokuserar på att lyfta foten snarare än att skjuta ifrån vid varje steg. Det känns nästan som om benen är hjul som bara rullar – helt magiskt! Problemet är att jag inte kan hålla farten uppe trots att själva löpningen känns lättare när löpsteget fungerar som det ska.
Så jag förstår absolut att ni som kan springa snabbare tycker att det är tråkigt och obekvämt att springa långsamt.
Mitt mål är att springa milen under en timme. Det gäller väl bara att traggla på i min tråkiga fart tills kondition och muskelstyrka tillåter att jag springer lite snabbare…
Anna (orka mera)
15 januari, 2014 kl 16:24Traggla på och ha tålamod. Och peta in lite intervaller/snabbdistans för att få lite fart under galoscherna. Så ska du nog se att det ger resultat!