Jag har varit instruktör i 15 år men idag var första gången jag fick en dörr smälld i ansiktet på mig.
Personen i fråga muttrar tidigt över att hon inte kan andas i takt och jag ber henne koppla bort andningen och fokusera på rörelserna såhär första gången. Att låta det ta sin tid.
Tio minuter senare packar hon ihop sina saker. Marscherar demonstrativt med tunga steg genom salen. Kastar saker omkring sig och avslutar med att smälla igen dörren och gå.
Hoppsan. Eller vad säger man?
14 Kommentarer
Saras Träningsblogg
14 november, 2013 kl 07:12Nämen jösses! Det var ett konstigt beteende!
Nyfikna Johanna
14 november, 2013 kl 08:03Oj! Smälla igen dörren på en yogaklass?! Milde himmel, hon uppförde sig värre än en grinig tonåring. Fy vad trist att behöva vara med om något sånt. Uppenbarligen har hon det inte så lätt i livet just nu, hoppas att det bara är tillfälligt och att du slipper sånt från någon igen.
Joanna Sörensen
14 november, 2013 kl 09:39Ops! Trodde Yoga skulle ha en avslappnande effekt – inte tvärtom ;-)
Staffan
14 november, 2013 kl 09:51Hon var inte måhända 13 år…lärde mig förra året att i den åldern kan dörrar slås igen av av vilken anledning som helst…
Anna
14 november, 2013 kl 22:20Haha, nej inte ens i närheten av 13. Annars hade jag förstått fullständigt, jag har ju en fjortonåring här hemma och där händer det roliga saker ibland minsann.)
Rund är också en form!
14 november, 2013 kl 11:42Vilka människor det finns…. :-(
Som att det var DITT fel att hon inte kan andas på rätt sätt? *suckar*
Som du säger; det gäller att ge yogan tid. Jag var inte alls ”rätt” fokuserad första tiden jag körde de passen. Nu älskar jag det!
Gert
14 november, 2013 kl 11:47Så uppför man sig inte.Man får väl vara beredd på att det är svårt första gången man går på yoga.
Nina
14 november, 2013 kl 16:44Jobbigt. Har varit med om liknande och i stunden vet man inte vad man ska göra eller hur man ska reagera (om man ens hinner), men såhär i backspegeln så inser jag ju att det fanns inget att ändra på. Persone(er)n(a) i fråga är inte redo att möta sig själv(a). Krasst men sant.
Keep up the good spirit ♥
andreass
14 november, 2013 kl 20:20Kom igen. Hen kanske hade haft en jobbig dag. Är väl inte hela världen? För mig är gymmet ofta ett ställe att frigöra känslor och tankar. Oftast genom träning men ibland kanske de finns andra saker i vägen?
Anna
14 november, 2013 kl 22:22Förmodligen en jobbig dag ja. Men det ger ju inte en rätt att förstöra för andra. Hon kunde ju ha smugit ut om det inte passade.
Ingmarie
14 november, 2013 kl 22:14Hennes problem. Inte ditt. Hon mådde garanterat skitdåligt. :-(
minatraningstajts
15 november, 2013 kl 08:17Yoga släpper onekligen loss känslorna…
JordyAndreas
20 november, 2013 kl 11:54Det kanske var en reaktion på ditt vanligtvis burdusa och aggressiva sätt? ;)
Eller inte…
Anna (orka mera)
20 november, 2013 kl 17:11Haha, förmodligen! Jag måste lugna ner mig….