Vad vore Högbo i all sin glans om inte mina fina vurpor fanns???
Det börjar bra. Ni vet skog och morgonsol. Sen störs idyllen av en ROT och plötsligt ligger jag platt på marken! Under tiden jag faller hinner jag tänka miljoner tankar, typ HUR ont kommer det att göra och VAD ska jag göra av mobilen jag håller i handen…
Det gör inte så ont. Mest lite svid. Och mobilen får gegga på linsen. Annars klarar vi oss välbehållna både mobilen och jag.
Tvingar upp dottern ur sängen strax efter åtta och poserar på tonåringars vis med tveksamt resultat…
Efter en fantastisk frukostbuffé inklusive våffla med hjortronsylt rullar vi iväg till minigolfen där jag som utlovat utklassar hela familjen.
Allt enligt plan alltså.
5 Kommentarer
Ingmarie
31 juli, 2013 kl 22:22Vilken tur att det gick så bra som det gick. Eller var det skicklighet?Minigolfsegern var dock enbart skicklighet. :-)
Helena
1 augusti, 2013 kl 07:17Aj! Det händer på ett ögonblick. Skönt att du slapp stukningar och annat trassel!
prekliniska
1 augusti, 2013 kl 20:21Jag börjar allvarligt fundera på en löparkjol. Jag har tyckt att det är fånigt – men du är SÅ snygg i din!
Anna (orka mera)
1 augusti, 2013 kl 23:04Klart du ska ha en kjol! Företaget sponsrar säkert :)
anneliten
1 augusti, 2013 kl 20:23Oj då…Prekliniska är mitt företag och vi bryr oss inte alls om löparkjolar ;-)